Månad: januari 2016

Tendenseri

Skrivpuff: Tendens.

Tendens är ett fantastiskt intressant ord.
Ett begrepp som borde användas mycket mer i vardagsvarandet.
Alla har ju det!
Alla använder sig av det!
Alla är troligen inte lika medvetna om det!

Vi har tendenser åt både det ena och det andra hållet.
Inom politiken är det intensivt tendenseri.
I debatter likaså.
Jag har min. Aftonbladet sin. Polisen sin.
Forskaren sin – fast förhoppningsvis inte.
Men ändå.
Vem kan vi lita på?
Ingen om vi inte är medvetna om
deras tendens.
Genomskådar vi tendensen
kan vi förhålla oss till den.

Det finns tendenser som är mer
eller mindre farliga.
Helt ofarliga också.

Min tendens att skriva i sena natten
är helt ofarlig.
För läsaren.
Kanske.
Beroende på!

Ps. Var uppmärksam på ”Tendenskriteriet där man bedömer upphovsmannens intresse av att påverka opinioner i en bestämd riktning” 🙂

Streetphoto

Maori land

Daily Prompt: Kick It 
What’s the 11th item on your bucket list?

This one was an easy one!
My upcoming ”Kick it!”
is to go to New Zealand
to go to Maori land
to experience the nature
the culture
and finally
maybe
hopefully
get a maori
tattoo
and
then I can
end this life
being vey
content
🙂

 

Bordet dukat för betraktaren

 Skrivpuff: Bokstavligen.

Ibland undrar jag vad jag egentligen håller på med.
Men himla kul är det!
Faktiskt kan man säga att jag jobbar bokstavligt och bildligt.
And I like it!
Skrivpuffandet är minst sagt bokstavligt medan fotograferandet är bildligt.
Varandras motsatser men också varandras förstärkare.
Beroende på betraktaren!
Jag fortsätter att ”hålla på” ….
med vad jag nu
håller på med.
Det är  ju så kul!

BW - Table done

I dansen

 Skrivpuff: Koncentrera.

Jag kände mig iakttagen. Vågade inte titta upp. Kände värmen stiga i min kropp. Troligen började kinderna blossa avslöjande. Kan ju aldrig dölja. Tidigare upplevde jag det väldigt pinsam. Nu har jag lärt mig leva med det. ”Det är bara så jag är” tänker jag. ”Inget att göra åt. That’s it!” Bryr mig alltså inte längre. Det får blossa på.
Skönt att sitta i en loge, tänker jag vidare. Än så länge är jag ensam här. Det finns plats för ytterligare fem. Jag sitter i främsta raden i logen. Över parkett. Här ser jag dansarna perfekt i rätt vinkel. Jag vet, för detta är ”min” plats när jag besöker operan. Jag försöker koncentrera mig på programmet och vill veta om mina favoritdansare är med. Men jag verkar ha glömt deras namn.
”Undrar om han också gillar balett?”
Nu kunde jag inte hindra mig längre. Jag tittade upp. Mötte hans blick.
Den sade: ”Får jag komma över till din loge?”
Min kroppstemperatur försvann.
Ögonlocken vägrade röra sig.
Jag ville läsa mer i hans ögon.
Och mer …

Ps. Kan berätta att det var en helt fantastisk föreställning! Romeo och Julia som balett. Tempo och energi. Otroliga kläder och scenkonst. Operahaz Budapest. 

Romeo och Julia