Dag: 2014-11-25

Be a role model like

Daily Prompt: Calling Uncle Bob.
Have you ever faced a difficult situation when you had to choose between sorting it out yourself, or asking someone else for an easy fix? What did you choose — and would you make the same choice today?

Yes and no!
Yes and no!
Yes and no!

It is always
best to
rely on
and trust
yourself
since
you are
always there.

To be competent
Abel
in favor of
the good life
for yourself
and
for others.

A good example is Ayaan Hirsi Ali – The AHA Foundation to support her! Our world needs more people of her kind – she is a role model. ♥

Benförklädnader

br_20141124_ben

Sista dagen närmar sig. Jag måste inhandla mönstrade
häftiga strumpor. Tror det bara är ett måste. Eller kanske två. OK.

Sover gott länge
vaknar glad som en lärka
tro det den som vill!

Sover inte gott
vaknar till ute är vått
Nej fy så dåligt!

HAIKU är 3 rader med 5+7+5 stavelser … samt kul att skriva.

Hertas docka

Skrivpuff: En bild se nedan.

Gång på gång återkommer Herta till det där speciella minnet. Nästan det enda ljusa minnet hon har från barndomen. Den där sommaren när hon fick åka till landet och bo hos tant Anna och farbror Carl. Hon var ju rädd förstås hela vägen dit. Vart skulle de föra henne? Skulle de vara snälla? De hade bara sagt att hon skulle bo på landet hos ett barnlöst par.
Hon förstod ju att hon inte kunde vara hemma denna sommaren. Mamma låg på sjukhuset. Den gången var det värre än det brukar och pappa söp mer än vanligt just nu. Småsyskonen skulle vara på barnhemmet i den där staden vad den nu hette.

Herta glömmer aldrig den sommaren. Snällare människor finns inte på hela jorden, tänkte hon, och sörjer så mycket att hon aldrig, som vuxen, kunnat få veta vilka de var.
Hon fick till och med leka i deras stora ljusa finrum. Åh vad hon njöt där. En docka hade de köpt och den var bara hennes. Hon hade aldrig tidigare haft en egen leksak.
Herta kommer ihåg att hon lekte fin dam vid soffan. Dukade fram kaffekoppar och hade kaffekalas. Ibland tog hon ner en av de där vackra tallrikarna, med guldkanter på, som fanns i ett grönt skåp bakom soffan. Sedan låtsades hon en tårtan på fatet.
Herta satt försjunken i sina sköna minnen. Med ett fridsamt leende i ansiktet.
Plötsligt ryckte hon till av något på TV-n som stod på som sällskap.

– Vad säger dom? Herta trodde att hjärtat skulle stanna. Där var ju rummet! På TV! Men det var ju alldeles förstört! Vad sa’ dom hade hänt med paret? Dödade? Ungdomsgäng? …

Det blev för mycket för Herta. Hon hittas morgonen efter av personalen. Hon hade ramlat framstupa ur sin stol.

Herta ligger på golvet och kramar fortfarande sin docka.