Sky

Dream Bridge

I would like to walk over the bridge. Leave behind and enter a different world
and   …

dream bridge
I want to find you – a release
to cross over
into pure nature dancing
drinking life from clear waters

…welcome a new life … because sometimes I get so tired of all that is and how it works. Well – I know – there are no such bridges so I have to make my world the best I can … and I do.

Sunset over Bjärred, Sweden

Carpe Diem: #1137 The Bridge.


Helt snurrigt!

Jag har gjort ett avtal med mig själv. Jag ska skriva ner alla bra tankar. Innan har de försvunnit helt när jag skulle haft användning för dem. Borttappade. Det är väldigt irriterande.

-Tänk om någon annan hittar min tanke! vilken fasansfull tanke. Den tappade jag inte bort. Det är inte lite märkligt med tankar. Jag har alltid undrat vad de består av. En gång var vi i tider när man inte visste att ljud bestod av vågor i luften. Uttynande vågor som aldrig tar slut. Någonstans där ute finns rester av alla ljud samlade. Eller inte. Atmosfären är kanske inte den rätta.

-Är det likadant med tankar, undrar jag.

-Kanske är det en tidigare världs samlade tankar som blev ”the big bang”. Det snurrar och far i en väldig fart där ute. Precis som tankarna i mitt huvud. En del vilda som tar egna vägar. Andra samlade runt olika ämnen. Som om de var sökande efter rätta svar. Undrar vad månen söker för svar om jorden? Medan jorden själv solar sig i andras tankar omkring ett brinnande ämne.

uppdraget utfört
en puff  tänkt i nedtecknad stil
helt snurrigt

Ps. Må ha sin förklaring. Glömde att kolla klockan när den ringde, steg upp, lagade kaffe och bredde mina frö knäcke. Satte mig tillrätta för lugn frukost i god tid innan hemfärden skulle påbörjas.
Sååååå god tid var det ju inte tänkt! Klockan var 23:19 – den tid när nyheterna är på engelska i ungerska TVn. Jag hade glömt radera 23:19 när jag lade mig tidigare än vanligt. Trodde det var 05:45. Nu är klockan 02:56.
Jag har alltid hatat akademiska kvartar. Kan ni förstå det?

Earth Speed - Det Snurrar

Skrivpuff: Avtala.


Utan filt

Han gick iväg. Huvudet var nedböjt. Stegen ryckiga och bestämda. Ungefär som en bortskämd barnunge som vänder på klacken i reaktion på ett nej. Men också som om han ville komma ut ur och bort från hela situationen. Som om den skulle försvinna när han avlägsnar sig. Jag ville ropa:

-Vänta på mig!

Men något höll mig tillbaka. Jag kunde ju inte hjälpa att det blev så här. Och varför ska han alltid fly ifrån situationer. Det irriterade mig så jag skulle kunna skrika högt. Det är väl bättre att ta tjuren vid hornen och prata igenom saken. Vi är ju ändå vuxna människor. Eller?

-Nej så sjutton heller! Jag skiter i honom. Denna gången går jag inte efter och försöker lirka. Medan jag stod kvar på samma fläck i mina funderingar så kändes det som en våt filt gled av kroppen och det kändes skönt. Jag sög på tanken jag nyss hade tänkt.

Denna gången går jag inte efter … Denna gången går jag inte efter! … Denna gången går jag inte efter!!

Så skönt det kändes! Jag skakade lätt på mig. Liksom symboliskt. Kastade ett öga på månen. Tyckte nästan att den blinkade och log tillbaka mot mig.

Sedan gick jag åt andra hållet.

Utan filt.

Sun over icy Danube, Budapest

Skrivpuff: Vänta på mig.