Överväger just nu om jag ska åka 18:04 eller 19:30 med flygbussen. Överväger väntan hemma eller på flygplatsen.
Överväger tid och rum.
Överväger …
Skrivpuff: Överväga.
Överväger just nu om jag ska åka 18:04 eller 19:30 med flygbussen. Överväger väntan hemma eller på flygplatsen.
Överväger tid och rum.
Överväger …
Skrivpuff: Överväga.
Han satt med tungt huvud på en bänk i den stora hallen. De hade sagt att han skulle vänta på henne här. Men han ville bara hem. Fast visste inte hur.
Han kunde inte tänka klart efter chocken som drabbat honom.Han var som fixerad på fötterna till de som passerade förbi honom inne på järnvägsstationen. Registrerade det han såg likt en scanner som avläser. Han noterar en sko med oknutet skoband. Den var brun. Ett plåster som stack upp vid hälen. Halvt dold av den röda skon med hög klack. En trasig gympadoja med autografer. Fler sportskor. En del med strumpor i andra utan. Han var helt omedveten om tiden. Han började bli trött. Föll ned på bänken. Ingen lade märke till honom. Inte han själv heller.
Hon fann honom till slut.
Som tur var kände han igen henne och följde med hem utan protester.
-Vilken tur hans sekreterare hade ringt och berättat, konstaterade hon och visste samtidigt att hon stod inför en svår uppgift.
-Nu kallar nöden och inte lusten, insåg hon.
Skrivpuff: Vänta.
Förutom biljetten måste man checka in också. Det hjälper inte att hela dagen förberetts för resan. Till och med matsäcken var fixad. Kokta ägg och en fantastiskt god pepprig sallad väl förpackad i Lomma glasssfabriks runda praktiska förpackningar. En gång innehållen chokladglass men nu savojkål, paprika, osttärningar och med en nyfunnen creme fraiche med pepparot och citron som dressing. En sallad som avnjöts med en öl på flygplatsen eftersom jag bestämde att åka dit tidigare.
Jo jag kom igenom första kontrollen utan problem. Jag satt sedan och väntade snällt. Hann lyssna på bok, se både Rapport och Aktuellt på mobilen innan utropet till gaten hördes.
Jag var beredd och stod först tillsammans med en ung mamma med två små barn. Hon fick passera och sedan var det min tur. Rött skrek det i scanningen. Jag fick inte fortsätta utan ställa mig vid sidan och vänta tills alla i kön hade passerat. Kön var outhärdligt lång och jag var uppochned invärtes. Biljetten var köpt men jag hade tydligen inte checkat in på webben. Jag hade tagit fram boardingkortet från 28/7 och inte 28/9 i mobilen.
Incheckningen var stängd. Inget kunde göras. Jag fick vända tillbaka hem. En ljuspunkt var att jag precis hann med sista flygbussen 22:10. Jag grät hejdlöst på bussen. Nu fick jag inte vara med vid vinskörden som planerat. Tänk om man ändå kunde supa sig full och domna bort från denna hemska upplevelse!
Gråt, vin och mandel!
Till Castle.
Skrivpuff: Förutom.
det är gratis att le
det är gratis att ta en promenad
det är gratis att andasandas in en ny vår
med ansiktet mot himlen
och ögonen slutnadet är gratis
att njuta
som tur är
Skrivpuff: Gratis.
nu var det borta
allt
inget var som förr
längre
kvar fanns ingenting
bara sorgen
Skrivpuff: Ingenting.
Min Kära,
nu har jag gjort allt du skrev
på listan.
Julgranen är på plats
pyntad som du
ville ha den.
Skinkan är i ugnen
kryddad som du
ville ha det.
Väskorna är packade
jag snart på väg
precis som du
ville ha det.
Vi ses nästa jul!
Skrivpuff: En bild.
”Alla goda ting är tre”
Idag har jag varit riktigt generös
mot mig själv.
Först gav jag mig en ny iPhone
sedan bjöd jag mig på pedikyr
därefter köpte jag en del gott
att äta medan jag fixar allt i nya iPhonen.
Fredagsmys alltså
men
oj så trött jag är!
Skrivpuff: Generös.
Vad kan vara
en mer behaglig känsla
än
att kommer fram
till
-I don’t give a shit!En känsla att vila
länge i!Vägen dit kan ha varit
riktigt kämpig.Njut!
Njuter …
Skrivpuff: Behaglig.
I must confess
I got tears in my eyes
My heart turned warm
and
I felt the loveI got a message
for breakfast
far away
saying:–Grandma I was thinking of you when I sang this song.
My dear granddaughter Mathilda – Love you ❤
Skrivpuff: Erkänna.
Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.
Lisen är ute och går. Hon har inget speciellt mål. Ibland slinker hon in i någon affär men lika fort går ut igen. Trött på alla konsumentförvridelser. Då är det mysigare att sätta sig på en soffa och bara kolla folk och hundar som går förbi, tycker Lisen. Vissa hundar stretar och drar i sina koppel andra går till och med lösa i folkhavet. Som om de var kopplade osynligt till sin ägare. Vissa verkar vilsna och rädda. Några bär munkorgar. När Lisen ser munkorgar går tankarna till hundslagsmål och kidnappning av hundar för att användas just i hundslagsmål. Sådana tankar är så förfärande för Lisen att hon tvingar sig bort från dem. Hon begriper sig inte på människors grymheter. Att de kan njuta av att någon eller något plågas och plågas för att sedan sakta ge upp livsanden i ett sargat tillstånd.
Lisens ögon fastnar plötsligt i ett ansikte. Hon möter en intensiv blick. Vilken räddning! För Lisen. Nu försvinner allt annat i världen. Hon går in med sina ögon och hela hjärtat i den blicken. Nu är hon där hon trivs allra bäst. Lisens skugga känner tydligt hur hon förlorar kontakten med Lisen. Samtidigt som närvaron är påtagligt.
Han saktar ner sin steg.
Skrivpuff: Blicken.