postaday

att jag var viktig

– Om jag ändå hade lyssnat!
Nu sitter jag här och har förlorat allt …
… har bara mig själv.

– Men det är ju det viktigaste jag har!
– Vad skulle jag gjort utan mig!?
– Vilken tur jag inte lyssnade!
– Annars hade jag kanske inte fattat …

… att jag var viktig …

Jeppe och jag

Här håller jag Jeppe ömt i famnen när han är nyfödd. Min farbror spelar dragspel för mig och min storasyster. Sickan (riesenschnauzer) är trogen följeslagare.

Jag tror jag flödar över av nostalgi här. ❤

Falling together

Carpe Diem Time Glass #29 waterfall.

swirling molecules
oxygen and hydrogen
falling together

Robot CXY325 – framtid

Skrivpuff: Dumma.

Den 20 april 2048.
CXY325 samlar in alla dumma tvåbenta figurer. Roboten har ansvaret för instrumentet med denna nykonstruerade effektiva sökmissilen. Inom en minut är den dumme bedövad och precis bråkdelen av en sekund innan den dumma handlingen skadar någon.

Den dumme tilldelas det nyinstiftade straffet att städa i världshaven. Straffet är livslångt. Den dumme får aldrig mer gå iland. Den dumme ska leva i en bubbla som flyter på haven i ur och skur, i lugn och storm. Det är sörjt för näringsintag och utsläpp i bubblan. Allt räknas ut av CXW511 som tillsammaans med sina praktikanter cxw511_0-9999 överblickar så ingen lider nöd.

CXZ110 har räknat ut att till 2068 kommer allt skräp i världshaven att vara insamlat och förstört. Om de tvåbenta figurerna fortsätter att vara lika dumma.

På så sätt kan de snälla figurerna fortsätta att skapa robotar tillsammans med QIQ-arna för jordens och de närmaste planeternas fortsatta utveckling och bosättning.

Jag finns faktiskt!

Skrivpuff: Obefintlig.

Sitter i min avskildhet. Obefintlig för världen. Med livet omkring mig.
– Varför finns jag?
– Lever jag?
Med en katt skulle jag inte kunna vara obefintlig.
Eller en hund.

Man kan förstås ta en selfie och skicka ut i världen. Visa att man finns.
Att jag finns. Faktiskt!

Fast kanske är jag bara en pudding – en Crème Brûlée .

My father

Carpe Diem #709, God Realisation.

a present father
teaches daughters to believe
believe in themselves

good daughter
appreciate him
for wisdom

my father was wise
I learnt to believe in me
need no other dad

I love my father
present wise loving always
for us three sisters

Me and my dad. I think I was 3 years here.

Avskildhet

Något livsviktigt för artister och konstnärer tror jag …

”5. Avskildhet

Till skillnad från ensamhet, så kan avskildhet vara något positivt. Något man uppsöker med mening, snarare än att man undviker det. Avskildheten leder till mer frihet, kreativitet och massor av andra positiva saker.” SVT

Själv är jag nog en sådan som alltid befinner mig i någon slags ”avskildhet” vilket jag alltid gillat. Ensamhet för mig är inget negativt. Ensam med mig själv är snarare spännande än långtråkigt.

Samtidigt tycker jag att människor är det mest spännande som finns. Människors tankar, uttryck och beteenden. Jag gillar att vimla runt bland människor – jättemycket faktiskt. Kan sitta i evigheter och studera människor. Tillsammans med kameran blir det en dubbel upplevelse. Både i nuet och senare vid datorn.

Jag kan vara mycket social när jag vill – bara jag slipper att vara på ett sådant där ”ytligt jargongmässigt” sätt – jag kan men jag gillar det inte.

Mångfalden mänskliga uttryck i världen – kulturlivet – de kreativa uttrycken – I love it! Tänk om världen kunde överfyllas med konstruktiv kreativitet.
Dränka det destruktiva! (Dränka talibanstyren, al Qaida, IS, Boko Haram, al Shabaab ….sharia … ja alla dödens och amputerandets rörelser. Allt det människofientliga.)

Leve kreativiteten!

En hyllning till ”avskildheten” – som kan fångas och upplevas var som.

Nattligen

Skrivpuff: Dagligen.

Nu undrar jag varför vi inte säger ‘nattligen’ när vi säger ‘dagligen’. Det finns saker man gör varje natt också. Nästan samma som görs på dagen. Här hos mig i alla fall. Nattligen bloggar, ritar, skriver och bildbehandlar jag. Dagligen också. Nattligen lyssnar jag på debatter och nyheter. Liksom dagligen.

Nattligen sover jag men inte dagligen. Fast idag somnade jag till, när jag lyssnade på ”Någonstans inom oss”. Trots att jag gillar den.

Jag gör nattligen dagligen. Eller tvärtom. Trots att den inte finns.

Modlösaste jag kan vara

Skrivpuff: Modlös.

Vaknade. Ville inte stiga upp. Bara ligga kvar och vara. Tänka fritt som ett sorglöst virvlande löv. Inte bli störd. Utestänga invänd. Bara vara. Vara jag. Vara själv. Själv med mina tankar. Tankar som är friare än jag.
Tänk om man vore en tanke. Det virvlande fria. Vill vara. En fri tanke.

Men det är jag inte.
Det går ju inte.

Nu tänker jag avsluta
med en passande
suck.

Oskriven sonett

Skrivpuff: Ofullständig.

– Om jag börjar utan att veta var det slutar, tänkte Ture,
eller hur det slutar, rättade han sin tanke.
Börja bara – för att komma igång.
Tures inspiration var totalt bortblåst denna dag.
Han blev yr och illamående av den nya upplevelsen.
”Varje dag utan en sonett är en ofullständig dag”, är Tures slogan.
– Jag får byta ut ‘sonett’ mot ‘haiku’ så länge, suckade han, framför sitt nu precis färdigskrivna haiku.

ofullständig är
dag med oskriven sonett
haiku skrives lätt