photomania

Precis vad jag behöver

Skrivpuff: Trappa.

En trappa är precis
vad jag behöver
för att kunna gå rakt ut i
trädgården
ta med kaffemuggen
en kardemummabulle
och njuta i solen

En trappa är precis
vad jag behöver
för att kunna gå in
och fylla på mer kaffe.

En trappa är precis
vad jag behöver
för att placera en kruka
med lavendel på
nedanför min
balkong.

pm_20150505_garden

Talang i april

Skrivpuff: Sid. 17 i valfri bok 3-e meningen.
Katy rather disapproved of her acknowledging them and continued to recite softly with her eyes on the book.

Hon kände en sådan djup avgrundslik besvikelse. Det var minsann inte hon som tagit initiativ till att träffas. Hon hade sagt att hon inte hade tid. Hon hade räknat upp sina inbokade framträdanden för att visa att det faktiskt var omöjligt. De hade då sagt att lördagen passade dem utmärkt. Hon hade bävat vid tanken men fann ingen nödlögn att ta till just i det pinsamma ögonblick.
Hon ville inte ens se dem.

Nu satt de som åhörare när hon läste dikter till romantisk pianomusik i bakgrunden. Hon kramade boken så fingrarna vitnade. Som om hon försökte ta sig in i boken. Försvinna från en makaber situation. Hon fick uppbåda all sin skådespelartalang. Ikväll ville hon inte sluta sitt reciterande.

Hon ville inte möta sina föräldrar.
De hade förverkat rätten till sitt föräldraskap.
För 27 år sedan.
I april precis som nu.

pm_20150416_coupleGA

Iris död

Skrivpuff: Gradvis.

Iris hade förberett sig noga. Hon ville inte var till besvär. Inte för någon enda.
Hon hade bestämt detta för ett år sedan och det skulle få ta sin tid att förbereda. Hon ville vara riktigt säker.
Absolut inget besvär för någon.

Nu var tiden inne. Hon befann sig på Platsen. En höjdpunkt bokstavligt och andligt. Att det skulle vara här var givet. Den vackraste platsen Iris visste. Hit brukade hon ofta gå. För att vara själv. Själv i världen. Tänka och fundera. Ha utsikt och få insikt. Vara i känslan!
Hon njöt nu.

Inlindad i filten, hon hade sparat från sin barndom, låg hon nu äntligen här. Ensam i världen. En värld som hon snart skulle lämna. Iris kände sig omsluten av tillfredställelse. Hon njöt medan livet gradvis lämnade hennes kropp.
Iris hade kontroll över sitt liv ända in i sin död.
Precis som hon ville ha det.

pm_20150408_angel

I solen och vinden – För evigt

Skrivpuff: Vag.

”Edeline vaknade full av välbehag. Solen sken in genom fönstret, Hennes ansikte  kändes varmt och hela hon som omgiven av bomull. När hon öppnade ögonen såg hon världen likt en sommaräng fylld med små blå blommor. Ängen dansade tillsammans med solen och vinden i ett böljande rus.
Edeline kände sig så ofattbart lugn i sin vaga men betagande berusning.
Här ville hon vara resten av livet.
Bara hon och de små blå blommorna
i solen och vinden.
För evigt.

head_sommarang

Rosenkavaljeren

Skrivpuff: Blind.

På tredje våningen står han i fönstret och håller koll. Han har förälskat sig – på avstånd – i en guldlockig kvinna. Han vill absolut inte missa någon chans till en skymt av henne. Till och med sängen har han flyttat till fönstret. Då kan han resa sig upp snabbt och genast ser han hennes fönster. Denna dagen har han en överraskning till henne.

På tredje våningen i ett annat hus bor en guldlockig kvinna. Hon känner sig iakttagen, ja nästan förföljd. I huset mitt emot bor nämligen en man som brukar stå och stirra. Så fort hon visar sig brukar han vinka glatt. En dag hade han till och med haft en röd ros i handen. Den lyfter han mot henne medan han skickar slängkyssar.

Den guldlockiga kvinnan drar sig nu för att visa sig vid fönstret. Hon rör sig i sin lägenhet så att han inte ska kunna se henne. Öppnar dörrar mellan rummen så att de skymmer sikten för mannen. Endast de tunna gardinerna är för. Hon vill ju kunna se ut. Hon vill inte leva i en bunker.
Det känns inte bra alls, för den guldlockiga kvinnan.
Hon satt bedrövad en lång stund och tänkte på hur länge detta hade pågått och hur det hade påverkat hennes vardagsliv.
– Skulle hon ringa polisen? undrade hon, som en sista utväg.

Samtidigt i huset mitt emot på tredje våningen stod mannen med sin ros i handen. Han tog sig för pannan. Rosen föll till golvet. En skarp smärta ilade genom hans huvud. Han föll bakåt. Rakt ner i sin säng som turligt stod på plats. Han låg på ryggen med händerna tryckta över pannan och ögonen, tills smärtan började avta. Sedan låg han kvar en stund till för att hämta sig från den obehagliga upplevelsen.

Den guldlockiga dök upp i hans inre och genast reste han sig upp. Han ville ju inte missa en endaste liten skymt av henne.
Han stod framför fönstret och vände sig mot huset mitt emot. Men han såg ingenting.
Han var blind.

pm_20150322_rosengubben

Landet framför oss

Skrivpuff: Ömson.
Ömsom här och ömsom där.

Hon stannar och vänder sig upp mot hans ansikte.
– Nu är han där igen, tänker hon sorgset.
Hans blick är frånvarande. Det svaga leendet ger ett avslappnat lugn över hans ansiktet.
– Den lugna fridens ansikte, brukar hon tänka. Det blir oftare och oftare han reser till landet framför oss. Han är helt omedveten om att jag är här.
– Jag är här! Kom tillbaka! ville hon skrika till honom
Han påbörjade sin resa utan henne.
Hon har ännu inte påbörjat sin resa.
Han lämnade henne ensam kvar.
Nu känner hon sig ensammare än någonsin.

people_20150322_violinist