I förra veckans Torsdagstema visade jag en interiör från Liszt Musik Akademi och här är byggnaden.
Ferenc Liszt själv tronar ovanför porten.
Han finns även en bit bort på detta torget som också bär hans namn. 
Båda sidorna kantas av restauranger och här är alldeles fullt av folk på somrarna. Detta är en av våra favoritrestauranger. Idag lunchade jag mitt emot på Menza.
Ja, folk sitter ute nu 🙂 Jag skulle dock inte behöva någon filt.
Ferenc Liszt torget (tér).
Snart en svunnen tid – tänkte jag idag när jag passerade denna brevlåda. Kolla vilket fint smidesarbete! Snart kommer det att vara borta för att ge plats åt bastanta lådor som står emot åverkan och annat som kan drabba vårt samhälle. Så länge de finns kvar är de små konstverk i gatumiljön här …. tycker jag.
Veckans fönster – Valfritt.
Han visste egentligen att det inte var någon idé. Ändå satt han på den kala välkända marmorsoffan och hoppades. Väntade och hoppades. Hoppades och väntade. Det fanns inte ens den minsta lilla sten att sparka på. Stenläggningen var välsopad som i ett nunnekloster. Han väntade. Han hoppades. Han vred sig i tröstlös otålighet. I djup saknad. Väntade. Led.
Efter tre timmar hade han prövat alla möjliga och omöjliga bekvämlighetsställningar.
Ingen dök upp. Inget besked. Ändan var bedövad och ryggen värkte.
Nästa torsdag skulle han hoppa över deras möte.
Nu brydde han sig inte om hennes skäl.
Han hade glömt
att hon skulle gifta sig i sitt hemland.
Han ville bara ge igen.
Skrivpuff: Hopp.
”Ja han är gift sedan 40 år tillbaka” hörde jag Jessica säga lite extra betonat medan hon berättade vidare om sin senaste hemliga kärlek. Betonat som om hon ville förvissa sig om att jag fortfarande lyssnade. Men jag lyssnade bara med halva örat. Tycker inte hennes karlhistorier är så intressanta.
Förresten så har ju min kärlek också varit gift i 40 år. Vi träffas inte så ofta nu för tiden. Han reser mycket och jobbar hårt. När han är borta brukar jag skämta om att jag får fritt. Fritt att göra som jag vill. Fritt att sova så länge jag vill. Fritt att hålla mattider när det passar mig. Fritt från hänsyn. Fri med mig själv. Fri att göra vad som faller mig in.
Jag reser också en del. Då har jag det fritt ända tills kärleken dyker upp för några dagar.
Ibland är vi tillsammans. Ibland är vi ensamma tillsammans.
Mest är jag tillsammans med friheten och samtidigt gift med kärleken sedan 40 år.Fria tillsammans.
Sjunde meningen på sjunde sidan i sjunde tidningen på bordet.
"Ja han är gift sedan 40 år tillbaka."
Foto av barbarnet Mathilda Sandin
Nygifta. Foto av Gerd Mellberg
Statyn som jag visade i Fredagstemat bakifrån. Här syns ingången till Operetteatern också. Denna delen av Budapest kallas Pesti Broadway – verkligen teaterkvarter.
En av våra favoritrestauranger fast det är sällan vi sitter inne.
Jag har tolkat temat som kontraster i gråskalan men här kan man även tala om kontraster i material.
Goda ungerska viner – här får man aldrig ett dåligt vin!
FOTOTRISS – Kontraster.
Ja TÄNK OM … man kunde slippa att palta på sig och bara greppa kameran och ge sig ut på sin fotorunda ….. tänk om …
Självporträtt – SELFIE – i hissen.
Kom på mig själv när jag började krama tummen och hoppas.
Hoppas hoppas hoppas!
Jag skulle inte gjort det!
Nu missade han två hopp.
Bara för att jag hoppades.Suck!
Jag hoppas nu att jag glömmer
att krama tummen
och hoppas vid OS.
Skrivpuff: Hoppas.
Ps. Apropå Alexander Majorovs konståkning i EM.
B_ live 