Ibland dyker glada nyheter upp
och nu funderar jag på en kupp.
Den är ganska snäll
och publiceras nu här i denna kväll.Jag har utsetts till finalist
tänk om jag satt på säker kvist.
Temat var en fototriss i färgglatt
påpassligt förbi en cirkus i bilen jag satt.Vinsten är att resa med Ving
drömmer och vrider min ring
Hoppas du vill ge din röst
och minska längden på min höst.Det var allt för idag
Tack !
från mitt glada jag.
Skrivpuff: Längd.
Jag är rik på lager.
Inte som ligger lagrat horisontellt.
Inte som staplas vertikalt.
Inte som ligger sida vid sida
att pusslas ihop.Jag är rik på lager.
De lever inifrån och ut.
De är tillräckligt många.
De rymmer människor
i olika djupa lager.Längst in är bara mitt.
Mitt rum för sinnesfrid.
Dit försvinner jag ibland.
Ingen blir inbjuden.
Världen är utestängd
i rikliga lager.
”Man kan aldrig få för mycket av kunskap!”
Sägs det och jag tog dem på ordet!
Först kompletterade jag min folkskollärarexamen
Den kompletterade jag med erfarenhet
från låg- och mellanstadiet.
Sedan kompletterade jag min speciallärarexamen
vilken kompletterades med erfarenhet från högstadiet.
Därefter kompletterade jag min fil kand.
Efter den kompletterade jag min specialpedagogexamen.
Som kompletterades med en fil mag.
Under tiden såg jag till att komplettera dessa med erfarenhet
både från grundskolan och som lärarutbildare vid universitetet.
Sedan kompletterade jag mig själv med diverse webbarbeten.
– Kan man vara komplett kompletterad?
– Inte det?
– Ok, återstår att komplettera med en pensionärstitel.
Den jobbar jag på ….
Skrivpuff: Komplettera.
Vill bara testa bildstorlekar.
Här är delar av min Värendsdräkt. Jag har själv broderat och tyckte det var jättekul.
I fortsättningen kommer inlägg som är lite mer personliga ”me” att ha denna bild som symbol.
Rötter är viktiga!
Oj vad jag testar! Det ena temat efter det andra.
Vad vill jag ha? Vad gör mig nöjd?
Blir mina besökare nöjda?
Med samma som jag är nöjd med?
Vet inte. Men hoppas.Det ska vara lätt att hitta. Det ska vara enkelt men propert. Många funktioner.
Socialt. Inte för smalt. Låta bilder framstå på ett trevligt sätt. Ha featured bild. Inställningsbart. Flexibelt.Det allra svåraste.
Kunna tillfredsställa mitt behov av förändring.
I like …. Förändringar.
Mellan förväntan och skrivlustan.
Känns det som.
Förväntan inför det nya ordet
men ordet saknas.
Skrivlusten är på plats
men ordet är försenat.
En helt annan vånda
än den omtalade.
Väntans vånda
inför nästa ord att hylla.
Väntan och längtan i natten
hos Skrivlusten.
Skrivpuff: Nästa.
jag
Morgonen försvann
På eftermiddagen jag hannNu vill jag sova
det kan jag lova.
Skrivpuff: Eftermiddag.
Mina dagar börjar med en hundrunda
Mina dagar vaknar med Zoégas
Mina dagar lever på eftermiddagen
Mina dagar flyter ihop med mina kvällar
Mina dagar somnar in i sena natten
I morgon är min dag igen.
Blyg men orädd
engagerad
moralpräglad
empatirymlig
bildkreatör
IT-nördig
nyhetsnördig
politikintresserad
bloggare
sparsam
erfarenhetsrik
människointresserad
kreativ
lösningsinriktad
avstressad
civilkuragehyllare
samhällsintresserad
tålmodig och otålig… jag är rädd att jag har börjat presentera mig här ….
Skrivpuff: Rädd
Jag tänker till lite i ämnet “den sanna bilden”. Här handlar det om trovärdighet – etik – den sanne fotografen.
Karl Melander – om Årets Bild – i Journalisten den 18 mars 2008.
“– Men jag har gjort bilden mörkare i Photoshop, eftersom råfilen var kontrastlös och intetsägande. Råfilen är bara en utgångspunkt för en bild i dag. Jag har talat med ett femtontal fotografer och bildredaktörer som jag litar på och ingen har sagt att jag har överträtt någon etisk gräns.”
Bilden finns publicerad här med direktlänk här.
Man borde ju skilja på redigerat och oredigerat. Jag anser att man kan överträda en etisk gräns och att det beror på sammanhanget. Det är ett ansvar man har gentemot både beställare och betraktare.
Jag kan tom tycka att Melander överträtt gränsen här eftersom hans redigering påverkar betraktaren på ett avgörande sätt genom redigeringen … det hade varit ärligare att visa båda bilderna. Det hade dessutom lyft fram det han säger att “råfilen är en utgångspunkt för en bild” …. visst är det så! Det är ju detta bildredigeringsarbete som är så spännande och som kan ge samma råfil en oändlig massa uttryck.
Det är absolut inte oetiskt i sig att redigera – naturligtvis inte! MEN – det ska framgå – gärna ngn slags märkning som ISO för foto – varudeklaration efter fastställd mall. Här är en VIKTIG uppgift för fotografernas erkända företrädare/sammanslutningar. De ska inte låta någon annan sätta dagordningen här.
När det gäller fototävlingar borde det finnas tävlingar både för oredigerat, redigerat, manipulerat ….
För varje seriös fotograf – sanningsrespekterande – borde råfilen få vara en självklar följeslagare till den redigerade/manipulerade bilden – det skulle både gynna debatten – lyfta konstverket bildredigering – …..
Hur hade det förändrat bedömningen om Karl Melander (och alla andra deltagare i Årets bild) visat både råfil och redigerad bild? Jag tror han hade fått fram sitt budskap bättre genom att fokuseringen i den efterföljande debatten hade handlat om det egentliga syftet med bilden. Dessutom hade betraktaren sluppit brottas med känslor av att ha lurats.
***
Sedan en liten kommentar om det journalistiska i artikeln …. av en vanlig läsare … journalister håller varandra om ryggen vilket minskar trovärdigheten och gör “försvarstalen” löjliga. Mycket intressantare hade varit om en självkritisk debatt hade tagit form och mynnat i något gynnsamt för utvecklingen inom området.
Så frågade dom i morse! Jag smålog för mig själv. De var ju mycket yngre än jag var. Åldern har inte hindrat mig från spännande ny teknik. jag har det i blodet. Pappa var en fena på teknik och lika testglad som jag är nu. Åh vad han hade tyckt allt detta nya var spännande. Åh vad glad han hade varit om han hade fått se barn, barnbarn och barnbarnsbarn också var fenor på ny teknik.
I Båstad hade vi Bullerdata, Nordens största BBS på sin tid. Jag hade en son i tonåren då och var själv nyfiken som sagt. Mina elever var bland de första eleverna med egna hemsidor. Jag var allra först med webbsida om dyskalkyli och bland de första med webbsidor om dyslexi och mobbning. Jag och mina elever kommunicerade med världen genom IRC. Mitt projekt med eleverna kallade jag discoIT och rapporten finns här.
Nostalgisidor: Dyslexi —– Dyskalkyli —– Här finns de äldsta sparade–
Jag skaffade egna domäner och producerade/snickrade hemsidor så det bara visslade om det.
www.kastanjebacken.net www.rudenius.se
Men jag kommer också ihåg när jag skulle gå den första kursen i datoranvändning. Det hoppade och försvann och kontrollen över skärmens innehåll var obefintlig. jag ville nästan ge upp och det gjorde jag! Jag valde att lära mig själv. Förmodligen också med hjälp av ngn broschyr.
Började blogga i november 1998.
Vilken spännande tid det varit! Men fy vad trista alla var som var skeptiska i början. De trodde inte IT mm skulle bli något! Många lärare i den trista gruppen.
Jag kom precis på perioden med webbringar … men fy … det var nog en uppsamlare av epostadresser … flera epostadresser har jag fått stänga … och skaffa nya …
Även barnbarnet Wilma 3 år kan hantera WWC (World of ..). Mitt yngsta barn gör projekt. Kolla Alfonsprojektet här. Mitt mellanbarn gör vackra kort. Min son är företagare och superduktig! Mitt äldsta barnbarn Mathilda och jag gjorde en saga då!
Det är bara en liten del!
Jag var faktiskt med och himla aktiv då som nu!
B_ live 