lite kul

Inga snuviga flickor får passera grinden

Skrivpuff: Snuvig.

Felicia stod i kön tillsammans med alla de andra förväntansfyllda flickorna. De var rosiga om kinderna. Ögonen sotade och glansiga. Vidöppna och drömmande. Urringade toppar och vida kjolar.

Det var Alla Hjärtans Dag ett år för länge sedan. På 50-talet närmare bestämt.

I Memphis. Tennesee.
Graceland.

Kön rörde sig långsamt. Snart var Felicia framme vid grinden. Nu såg hon skylten.
”Inga snuviga flickor får passera grinden!”

– Undrar om det är ELVIS själv som bestämt detta? undrade Felicia där hon stod och snart var i tur för en puss av rockkungen.

ELVIS

Hallå!

Skrivpuff: Sid 25 – 2:a meningen.

”- Hallå! sa Puh, ifall det skulle finnas något utanför.”

Men det var alldeles tyst. I alla fall där inne där Puh stod. Om man inte räknar Puhs eget nervösa tummande på honungsburken som han plötsligt blev ängslig för att behöva dela med en välkommen men på sätt och vis ovälkommen gäst – fast egentligen välkommen ändå.

– Hallå! sa Puh igen. Fast tystare denna gången så en eventuell honungsälskande gäst inte hörde honom.

– Hallå! svarade Nasse med ett knappt hörbart pip. Det vill säga knappt hörbart på hans sida om dörren och alldeles ohörbart på andra sidan. Där Puh stod och mumsade i sig honung.

Nasse hade oturen att snubbla över och trilla i grannens leverans från Årstiderna. Han kämpade bland spenatblad och krossade ägg. En liten stund – innan han började slappna av.
Slickade sig om munnen och kom fram till att han hade nog trillat rakt in i himmelriket för en liten Nasse.

Här behöver jag nog inte ens skriva vilken bok jag hämtade raden ur ha ha.
Nasse är min favorit i Sjumilaskogen. vem är din favorit?

idag_20130902

Det sjunkande skeppet

Torsdagen den 22 januari 2015.

I tillståndet mellan sömn och vakenhet – före uppstigandet – har jag en kreativ period. Då skapar jag på löpande band. Tankar som formas och byter av vandra. En mycket spännande och njutbar period på dagen. Den kan bli lång när den är särskilt spännande.

Nu ska jag berätta om två episoder från dagens.

Först skapade jag en tavla. Bilden som växer fram – efter inspiration av PR-jippot EOW skapar inför sin kommande utställning och som SVT glatt hoppar på (till min besvikelse) – är …..

…. EOW:s tavla – med männen och kungen runt bordet som är dukat med Camilla och där drottningen ligger på knä och sopar ett hakkors under mattan – mals ner uppifrån vänstra hörnan ….

…. smulorna liksom rinner ner i en från början genomskinlig form men som när den fylls av smulorna visar sig vara ett sjunkande skepp.

Havet – skeppet sjunker ner i – är inte stormande utan lugnt. EOW:s konstverk liksom bara sjunker sakta ner i djupet av sig självt.

Begravs.

Nästa bild som dyker upp i huvudet är att Obama – ja presidenten i USA – bestämmer sig för att adoptera en talangfull vit fattig pojke. Jag vet dock inte vad det var exakt för talang han hade. Tror det var någon sport kanske tennis. Men det kan faktiskt också ha varit ett skolämne.

En mycket underhållande tid på mitt dygn då jag njuter och vill stanna kvar – i sängen.

Nu ska jag försöka göra ”Det sjunkande skeppet”.

Så här blev det.

CW_20150122_EOWsinkingshipblue

En spaning

Skrivpuff: Gräva.

En liten ”spaning” av mig.

Det är en sak jag funderat på länge nu. En sak som är viktig och behöver åtgärdas. ”Folk” är för lata nu för tiden. Jag tänker på ett alldeles speciellt folk. Det folket har missuppfattat sitt uppdrag. Vilket är riktigt illa och påverkar resten i högsta grad.

Folket jag tänker på är de vars uppdrag är att ”arbeta i medborgarnas tjänst” och vars uppgift är ”att allsidigt belysa”. Journalister inom Public Service. De har blivit som många tycks vara – speltokiga. När det gäller samhällsfrågor och politik tycks de vara mer intresserade av taktik och strategi än innehåll och fakta.

För en demokrati är detta förödande!

Bara att konstatera:

Det grävs alldeles för lite och för grunt!

… eller hur!

ca1_201401_spaning