FOTO

Kulturfrossa

Brandenburg Project on Liszt Academy with Swedish Chamber Orchestra

Moon Opera – Yabin Studio.
Dramatic and so fantastic performance – art at high level! I was mesmerized.
Budapest Spring Festival.

A kind of fairytale as ballet – very artistic and unique – I liked a lot! First time I saw Győri Balett. Szegény Dzsoni és Árnika.

Tonight …. Space Fantasy – National Ballet ….
coming up soon ….

Seductive Nature

Carpe Diem Special #207 Sara McNulty’s third ”taste of nature”.
kikobun, haiku, tanka or haiga

acid bitterness
blended with vivid sweetness
I breathe my way

My bracelet is sharp pink. My black one broke down. My bracelet tells me how many steps and how long my walk was. My walks with my camera. Every days walkabouts. Up the hills. Down the hills. Over the bridges. Along the riversides. Stopping here and there. Shooting, examining, watching, studying, enjoying …. everything from the tiny little bug to the great view. Never a chance to be bored.

Otto – Efter alla dessa år

Skrivpuff: Efter.
Otto/1.
Otto/2.

Precis när Otto tagit ett djupt andetag och skulle krysta fram sin fråga blev han abrupt avbruten av Marianne.

– Se nu till att masa dig upp från stolen och få fram kaffet! Klockan är ju snart tolv!

Hon vände sig sedan om demonstrativt och marscherade ut ur köket. Av den ryckiga rörelsen föll några vattendroppar ur kannan och ned på mattan. Marianne märkte inte dropparna men det gjorde Otto. Han hade sjunkit ihop ännu mer på stolen och kände sig själv som en liten skvätt i världen.

Sedan var det som om blixten hade slagit ner i den lilla skvätten på stolen. Som drabbad av en elektrisk stöt reste sig Otto. Något hade gripit tag i honom. Han kände sig med ens som en stor stark. Bortblåst var det lilla ynkliga som varit hans sällskap. Som blivit hans sällskap med åren.

De förbjudna kopparna. De oberörbara kopparna. Undanstoppade längst in i underskåpet vid vasken. De blå med guldkant – just de skulle fram nu. Otto log förnöjt – ja nästan andaktsfullt – där han stod och ömt höll en kopp i var hand.
Nu var han i sin värld.
Efter alla dessa år.

the tiniest tiny

Daily Prompt: Fog.

the tiniest tiny
conquer the greatest large
fog on its way

the tiniest tiny was originally published on PHOTO – POETRY – CRAZY ART

Den förgjordade fläcken!

Skrivpuff: Då var det dags.
forts. fr Dukat för två.

Otto blev orolig över vad han såg i sophinken. Än oroligare blev han för att Marianne inte sagt något.
Han visste inte ens att hon besökt doktorn.
– Hur skulle han göra för att få veta?
Otto stod vid kaffebryggaren djupt försjunken i tankar. Kaffet var färdigt sedan en bra stund. Han hade inte heller kommit sig för att ta ner kaffekoppar och plocka fram vetebröd.
– Men Otto då!
Otto ryckte till och tappade nästan balansen. Han kände sig yr.
– Mår du inte bra? fortsatte Marianne som hade kommit tillbaka till köket för att fylla på mer vatten i kannan. Tre gånger brukar hon få fylla på. Växterna kräver sitt av både omsorg och näring, brukade hon säga, och detta var numera Mariannes huvuduppgift i livet.
Hon tittade studerande på Otto som nu tagit sig fram till stolen. Detta var inte likt honom. Hon gillade inte när sysslor utfördes halvdant och här står kaffet färdigt men inget är framdukat.
Otto hade blivit rädd. Ja nästan skräckslagen inombords, därav yrseln. Han hade bestämt sig för att fråga Marianne rakt ut. Nu när han satt tryggt på stolen, bestämde han att …..
Otto fixerade blicken på den förgjordade fläcken, på korkmattan, som han hade orsakat för några jular sedan.
… nu var det dags!

Otto – Den förgjordade fläcken!

Skrivpuff: Då var det dags.

forts. fr Dukat för två.

Otto blev orolig över vad han såg i sophinken. Än oroligare blev han för att Marianne inte sagt något.

Han visste inte ens att hon besökt doktorn.

– Hur skulle han göra för att få veta?

Otto stod vid kaffebryggaren djupt försjunken i tankar. Kaffet var färdigt sedan en bra stund. Han hade inte heller kommit sig för att ta ner kaffekoppar och plocka fram vetebröd.

– Men Otto då!

Otto ryckte till och tappade nästan balansen. Han kände sig yr.

– Mår du inte bra? fortsatte Marianne som hade kommit tillbaka till köket för att fylla på mer vatten i kannan. Tre gånger brukar hon få fylla på. Växterna kräver sitt av både omsorg och näring, brukade hon säga, och detta var numera Mariannes huvuduppgift i livet.

Hon tittade studerande på Otto som nu tagit sig fram till stolen. Detta var inte likt honom. Hon gillade inte när sysslor utfördes halvdant och här står kaffet färdigt men inget är framdukat.

Otto hade blivit rädd. Ja nästan skräckslagen inombords, därav yrseln. Han hade bestämt sig för att fråga Marianne rakt ut. Nu när han satt tryggt på stolen, bestämde han att …..

Otto fixerade blicken på den förgjordade fläcken, på korkmattan, som han hade orsakat för några jular sedan.

… nu var det dags!

Den förgjordade fläcken! was originally published on PHOTO – POETRY – CRAZY ART

Otto – Dukat för Två

Skrivpuff: Kuvert.

blick för sitt mål
kuvertet rätt placerat
ej dukat för två

Marianne satt med en bok och låtsades läsa men Otto kände av vibrationerna från hennes spända väsen. Det var som om osynliga strängar bombarderade honom med oro. Han sneglade bort mot henne men hennes ansikte avslöjade intet.
Förrän posten damp ned på hallgolvet. Marianne reste sig snabbt men hejdade sig för ett ögonblick. Otto låtsades inte märka. Hon gick med bestämda steg och plockade upp posten. Han hörde henne sortera – som han antog – reklam, tidningar och annat.
– Annat! tänkte han, vad skulle det kunna vara?
Marianne kom tillbaka in i rummet och meddelade att det bara var den vanliga reklamen samt tidningen vilken hon räckte över till Otto. Otto vågade inte höja blicken när han tog emot tidningen. Han ville inte riskera möta hennes.
Marianne gick tillbaka ut i köket, hämtade vattenkannan och började vattna blommorna i de olika rummen.
Otto gick efter en stund ut i köket för att laga 11-kaffe åt dem. Det var när han skulle slänga det gamla filtret med sump som han såg kuvertet från landstinget.