diary

Mitt hjärta lever

Skrivpuff: Bukta.

Jag höll mitt hjärta fast
i ett stramt grepp
Inga utsvävningar
var tillåtna
Jag lyckades länge
mycket länge.

Alldeles för länge
egentligen!

Mitt hjärta började därför
bukta.
Först lite försiktigt
sedan lite mer
trevande.

Nu buktar det ut
ordentligt
och har sina egna
hjärtslag.

Mitt hjärta lever
tyglarna är borta
kärleken slår
sina egna slag.

pet_20150805_riesen

Nostalgitripp

Skrivpuff: Stjärna.

När jag var liten
älskade jag att vara
på landet
hos min älskade
faster och farbror.
Där fanns allt!
Granskog och lyckor,
blåsippor och gullvivor,
stekt fläsk och blå mandel,
kantareller och
mossövervuxna trollstenar,
kåda, mygg och höns,
liar och väldoftande hö,
huggormar och
gummistövlar,
sagor om alla byanamnen,
sång och musik,
symöten och sju sorters kakor,
dragspel och dumleklubbor.

Alla djuren jag älskade,
Sickan – en snauzer och väktare,
Kajsa den spinnande fina,
Jeppe – ”min” katt –
som sov i min säng,
fåren och Petronella,
ardennern Patrik,
Sköna och Fia.

När någon föddes
fick jag döpa.

Fia var Skönas kalv.
Ingen hette Stjärna.

Jag håller min Jeppe ömt i famnen.

Fia – Skönas kalv.

Jeppe och jag har blivit lite äldre.

Sickan satt med vid 11-kaffet. 10 år tror jag visst att jag var tralallala. Kaffe lärde man sig dricka.

På ”Tången” – Grävlingetånge i Småland.

Vi ❤

Vi höll på att skratta ihjäl oss

Skrivpuff: Dag.

– Kan jag sitta här?
– Visst kan du det!
Mannen som frågade var nog några år äldre än jag. Fast det är väldigt svårt att bedöma. Ensamma män ser äldre ut än de är. Likaså män från sydligare länder. Eller är det fördomar. Kanske det bara är kvinnorna från sydligare länder som ser äldre ut än de är.
Undrar om han var intresserad av att få kontakt? Men jag är inte särskilt intresserad av kontakt. jag sitter ju bara och njuter av ungdomarnas gatumusik. Den ene spelar bas och den andre saxophone. På äldre dar har jag blivit väldigt förtjust i saxophone. Minst sagt – väldigt!
Jag ger mer än gärna en slant till kreativa ungdomar som bjuder på musik. Går fram och sticker min sedel under mynten så den inte far iväg.
Mannen ger sig iväg.
En kvinna kommer.
Himmel så mycket roligare det blev plötsligt.
Snart visste jag en hel del om ”Dammi” och hon om mig.
Musikanterna packade ihop utan att vi märkte det.
Vi satt på bänken och höll på att skratta ihjäl oss åt bilden jag tog på oss med en upp-och-nedvänd kamera.
Vilken härlig utflyktsdag till Malmö!

Ps. ”Dammi” från Sri Lanka såg yngre ut än hon var 😉

bw_20150625_welfie
Bilden är beskuren – den obeskurna vill jag skydda er från – så ni inte skrattar ihjäl er 😉

Avskildhet

Något livsviktigt för artister och konstnärer tror jag …

”5. Avskildhet

Till skillnad från ensamhet, så kan avskildhet vara något positivt. Något man uppsöker med mening, snarare än att man undviker det. Avskildheten leder till mer frihet, kreativitet och massor av andra positiva saker.”  SVT

Själv är jag nog en sådan som alltid befinner mig i någon slags ”avskildhet” vilket jag alltid gillat. Ensamhet för mig är inget negativt. Ensam med mig själv är snarare spännande än långtråkigt.

Samtidigt tycker jag att människor är det mest spännande som finns. Människors tankar, uttryck och beteenden. Jag gillar att vimla runt bland människor – jättemycket faktiskt. Kan sitta i evigheter och studera människor. Tillsammans med kameran blir det en dubbel upplevelse. Både i nuet och senare vid datorn.

Jag kan vara mycket social när jag vill – bara jag slipper att vara på ett sådant där ”ytligt jargongmässigt” sätt – jag kan men jag gillar det inte.

Mångfalden mänskliga uttryck i världen – kulturlivet – de kreativa uttrycken – I love it! Tänk om världen kunde överfyllas med konstruktiv kreativitet.
Dränka det destruktiva! (Dränka talibanstyren, al Qaida, IS, Boko Haram, al Shabaab ….sharia … ja alla dödens och amputerandets rörelser. Allt det människofientliga.)

Leve kreativiteten! 

En hyllning till ”avskildheten” – som kan fångas och upplevas var som.

heart_20150416_cherry