Hon går genom livet med bestämda steg. Hon hoppar över alla svårigheter och springer ifrån alla faror . För henne finns bara Livet och det ska levas väl. Människor – som innebär faror och människor som kan innebära svårigheter – klär hon in i svarta plastsäckar. De lämnas därhän. Där de hör hemma. I Plastsäcksparken för onyttigheter. För henne finns bara det bekymmerslösa Livet. Tills plastsäckarna tar slut.
Skrivpuff: Plastsäck.
Det är väldigt lätt att irritera sig på … Brukar annars vara ganska lugn av mig. Nu för tiden. Men när det gäller … kokar det lätt till.
Allsidig belysning.
Pyttsan!
I medborgarnas tjänst.
Ha!
Fjärran från minst sagt.
Vilseledande alldeles för ofta!
Public Service gör sig förtjänt av
kritik.
Varsågod!
En verbal råsopa.
Skrivpuff: Sopa.
Vägen var rak. Den var också upplyst. Uppåt hela tiden. Belöningen kom vid dess slut. Vackraste utsikt man kunde tänka sig. Sedan sprack bubblan.
Skrivpuff: Denna bilden.
Det finns ingen dagen D! Den är helt övergiven. Utan motstånd av någon.
Tre annonser tävlade om utrymmet. Den ena lockade de hoppfulla. Den andra lockade de bittra. Den tredje gav upp (utan motstånd).
Den övergivna dagen D accepterade inte situationen utan satte in en kontaktannons under sökes. Det fanns inte någon som svarade utan motstånd. Men det fanns i alla fall någon.
Vissa består av det goda virket. Andra består av ett annat slags material. Man kunde inte välja. Det var så det var.
Vissa kunde göra något av sitt material och andras virke ruttnade. Det kunde man välja. Så var det.
Vissa tror så och andra inte. Det var det som gjorde hela skillnaden.
Skrivpuff: Material.
Jag har saknat att gå på konstutställningar. Jag har saknat att gå på teatern. Jag har saknat att lyssna på musik. Jag har saknat att läsa böcker.
Jag har saknat att leva.
Siktet var fel inställt.
Skrivpuff: Sikte.
Ur Minnesvrån.
Vi befinner oss i skogen. Då menar jag i den riktiga skogen. Den småländska barrskogen med mossbelupna stenar, lingon- och blåbärsris. Upptrampade smala stigar. Trampade endast av fötter och hovar. Fjärran från däck och störande motorljud. En vacker, vasst varm sommardag. Svetten rinner som pärlande floder längs pannan. Musklerna jobbar, fåglarna sjunger och fliten råder. I den småländska barrskogen. Där jag är just nu. Då för länge sedan.
Min uppgift var att barka stockar. Stockarna lyftes upp så att ena änden låg i den ihopsnickrade ställningen. Barkredskapet hade en vass egg på stålbladets ena sida och en slags krok i den andra. Därmed kunde barkningen ske effektivt. Barken skalades av längs stocken i långa smala schok. Kroken användes för att snurra stocken till nästa schok att skala. Strax var hela stocken snurrad ett varv och barkad. Det var dags för nästa.
Musklerna jobbar, fåglarna sjunger och fliten råder. I den djupa småländska skogen.
Min farbrors höga vissling möter min fasters vackra stämma. Det är dags för fika.
I den småländska djupa barrskogen.
Den riktiga skogen.
Skrivpuff: Bark.
Likt en gammal medfaren tegelvägg rosslar rösten i sitt rop efter en ny tid. En tid då livet laddar för lust att åter spira.
Skrivpuff: Spira.
När varje cell i kroppen tycks ha brinnande huvudvärk – tar det helt udden av mig.
Skrivpuff: Udd.
Han knöt sina händer i rockens fickor. Böjde huvudet och borrade ner sin frusna haka i halsduken. Han kunde inte låta bli att tänka att naturen också var emot honom.
-Skulle inte förvåna mig om de lyckas styra över iskalla vindar också – kvinnorna, tänker han där han går med likbleka knogar.
– Du har ditt humör emot dig unge man, hade hon avfärdat honom känslokallt.
De borde kompletterat med:
Milda unga män göre sig icke besvär!
i annonsen.
Skrivpuff: Humör.
B_ live 