Skrivpuff

A tree with scars.

Stand by me

Han satt med tungt huvud på en bänk i den stora hallen. De hade sagt att han skulle vänta på henne här. Men han ville bara hem. Fast visste inte hur.
Han kunde inte tänka klart efter chocken som drabbat honom.

Han var som fixerad på fötterna till de som passerade förbi honom inne på järnvägsstationen. Registrerade det han såg likt en scanner som avläser. Han noterar en sko med oknutet skoband. Den var brun. Ett plåster som stack upp vid hälen. Halvt dold av den röda skon med hög klack. En trasig gympadoja med autografer. Fler sportskor. En del med strumpor i andra utan. Han var helt omedveten om tiden. Han började bli trött. Föll ned på bänken. Ingen lade märke till honom. Inte han själv heller.

Hon fann honom till slut.
Som tur var kände han igen henne och följde med hem utan protester.
-Vilken tur hans sekreterare hade ringt och berättat, konstaterade hon och visste samtidigt att hon stod inför en svår uppgift.
-Nu kallar nöden och inte lusten, insåg hon.

Skrivpuff: Vänta.

Gråt vin och mandel

Förutom biljetten måste man checka in också. Det hjälper inte att hela dagen förberetts för resan. Till och med matsäcken var fixad. Kokta ägg och en fantastiskt god pepprig sallad väl förpackad i Lomma glasssfabriks runda praktiska förpackningar. En gång innehållen chokladglass men nu savojkål, paprika, osttärningar och med en nyfunnen creme fraiche med pepparot och citron som dressing. En sallad som avnjöts med en öl på flygplatsen eftersom jag bestämde att åka dit tidigare.

Jo jag kom igenom första kontrollen utan problem. Jag satt sedan och väntade snällt. Hann lyssna på bok, se både Rapport och Aktuellt på mobilen innan utropet till gaten hördes.

Jag var beredd och stod först tillsammans med en ung mamma med två små barn. Hon fick passera och sedan var det min tur. Rött skrek det i scanningen. Jag fick inte fortsätta utan ställa mig vid sidan och vänta tills alla i kön hade passerat. Kön var outhärdligt lång och jag var uppochned invärtes. Biljetten var köpt men jag hade tydligen inte checkat in på webben. Jag hade tagit fram boardingkortet från 28/7 och inte 28/9 i mobilen.

Incheckningen var stängd. Inget kunde göras. Jag fick vända tillbaka hem. En ljuspunkt var att jag precis hann med sista flygbussen 22:10. Jag grät hejdlöst på bussen. Nu fick jag inte vara med vid vinskörden som planerat. Tänk om man ändå kunde supa sig full och domna bort från denna hemska upplevelse!

Gråt, vin och mandel!
Till Castle.

Skrivpuff: Förutom.

Mathilda Sandin, singer & songwriter

I must confess

I must confess
I got tears in my eyes
My heart turned warm
and
I felt the love

I got a message
for breakfast
far away
saying:

–Grandma I was thinking of you when I sang this song.

Visan om frukosten.

My dear granddaughter Mathilda – Love you ❤ 

Skrivpuff: Erkänna.

Crazy art by me - Eyes for vision

Eyes for vision

Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.

Lisen är ute och går. Hon har inget speciellt mål. Ibland slinker hon in i någon affär men lika fort går ut igen. Trött på alla konsumentförvridelser. Då är det mysigare att sätta sig på en soffa och bara kolla folk och hundar som går förbi, tycker Lisen. Vissa hundar stretar och drar i sina koppel andra går till och med lösa i folkhavet. Som om de var kopplade osynligt till sin ägare. Vissa verkar vilsna och rädda. Några bär munkorgar. När Lisen ser munkorgar går tankarna till hundslagsmål och kidnappning av hundar för att användas just i hundslagsmål.  Sådana tankar är så förfärande för Lisen att hon tvingar sig bort från dem. Hon begriper sig inte på människors grymheter. Att de kan njuta av att någon eller något plågas och plågas för att sedan sakta ge upp livsanden i ett sargat tillstånd.

Lisens ögon fastnar plötsligt i ett ansikte. Hon möter en intensiv blick. Vilken räddning! För Lisen. Nu försvinner allt annat i världen. Hon går in med sina ögon och hela hjärtat i den blicken. Nu är hon där hon trivs allra bäst. Lisens skugga känner tydligt hur hon förlorar kontakten med Lisen. Samtidigt som närvaron är påtagligt.

Han saktar ner sin steg.

Skrivpuff: Blicken.

Street Photography - Tuk Tuk

Varande eller liv eller vad man ska kalla det.

Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.

Lisen befinner sig i olika världar. Verklighetsvärlden som hon flyr ifrån så ofta hon kan. Drömvärlden som älskar och lever för. Hon har inte riktigt förstått själv hur det visar sig utåt. Lisen bara är. Är i stunden. Njuter i sin drömvärld. Helt bekymmerslöst.

Lisens skugga har däremot förstått. Men hon upplever det ändå förvirrande. Det är så nytt. Vad hände som utlöste detta beteende? undrar hon. Det måste ha hänt något drastiskt medan hon var gömd, och antagligen sov, inne i Lisen.

Lisens skugga tänker vidare att det är nog inte skadligt för Lisen. Möjligen skadligt för hennes relation till maken. Uppenbart är ju att Lisen njuter och mår bra i sitt nya varande eller liv eller vad man ska kalla det. Spännande är det och mycket oförutbestämt.

Lisens skugga måste erkänna att hon gillar sitt nya liv med Lisen.

Skrivpuff: Förstått.