Skrivpuff

Leaf in the street

Att vara sig själv närstående

I själ och hjärta
finns man.
I sina drömmar
tänker man.
I verkligheten
står man.

Skrivpuff: Närstående.

Jag tänker alltid (nästan) i tre. Skriver i tre. Analyserar i tre. Nivåer, djup och perspektiv.
Hjärna, själ och kropp. Det största stora och det minsta lilla samt allt däremellan.
Ungefär … Det gäller att vara sig själv närstående …

br

Crazy Art by me - Crying a Sea

Ett slag för Ensamhetens Hav

Har man varit för kreativ blir man förvisad till Ensamhetens Hav en tid. Man blir ledsen av att förvisas och därför fylls Ensamhetens Hav på regelbundet. Ensamhetens Hav består nämligen av tårar.
Nu väntar Lilla Maya på sin tur. Det har hon gjort länge. Hon är bestämd och tänker vara den sista som blir förvisad. Hon ska torka alla de fällda tårarna och hon ska inte fälla en enda själv. Det har hon bestämt.
Men först ska Maya ta en simtur i det salta havet.
Alldeles ensam.
Hon ska rulla runt i tårarna och låta dem förstå att de inte fällts i onödan. De ska få uppleva att de varit en källa för kreativitet.
Tårarna blir så nöjda och glada att de inte märker när Maya tar fram handduken och torkar dem alla i deras lyckligaste stund.
Av alla kreativa tog minsann Maya priset, förstod alla.
Hon var helt ensam i sitt slag.
När hon själv insåg detta fällde hon en tår.
I Ensamhetens Slag.

Skrivpuff: I sin tur.

Street Photography - Helmet Baby

Det tycker jag – i alla fall!

Kala bergstoppar är
verkligen kala
och lite ogästvänliga
men kan ändå
vara vackra.

Kala strandklippor är
lika kala
men inbjudande
och ofta värmande
hällar för fötter
och kroppar.

Kala huvuden på män
kan vara riktigt kala
men ändå attraktiva
det tycker jag
i alla fall.

Skrivpuff: Kalt.

Crazy Art by me - Sense of freedom

Frihetskänsla

Hon stod där ute på yttersta kanten och gungade lätt. Liksom försäkra sig om att balansen var under kontroll. Ville stänga ute ljudet från hans samtal i bakgrunden. De hade beslutat sig för att ringa och berätta. Och fly samtidigt.
Han lät inte det minsta engagerad i sitt samtal med sin fru. Han lät mest som om han beställde den gamla vanliga pizzan.
Själv hade hon känt en outsägligt stor lättnad när hon uttalat den första meningen i samtalet med sin man.
-Jag lämnar dig nu, hade hon sagt. Stenen hade genast fallit från hennes bröst. Hon kände ett stort behagligt lugn. Nu kunde inget längre ta sitt fäste i henne. Bryta ner henne. Hon skulle vara fri resten av livet. Fri tillsammans med Max.
De lämnade nu båda sina gamla liv bakom sig. Att reda ut sig själva. Bäst de kunde.

Den nyvunna frihetskänslan tog knäcken av alla skuldmedvetna tankar som försökte ta sig fram. Den följde med ner i båten och bort mot det nya. Det gamla lämnades kvar.
För evigt!

Skivpuff: Skuldmedvetna.