Hon stod där ute på yttersta kanten och gungade lätt. Liksom försäkra sig om att balansen var under kontroll. Ville stänga ute ljudet från hans samtal i bakgrunden. De hade beslutat sig för att ringa och berätta. Och fly samtidigt.
Han lät inte det minsta engagerad i sitt samtal med sin fru. Han lät mest som om han beställde den gamla vanliga pizzan.
Själv hade hon känt en outsägligt stor lättnad när hon uttalat den första meningen i samtalet med sin man.
-Jag lämnar dig nu, hade hon sagt. Stenen hade genast fallit från hennes bröst. Hon kände ett stort behagligt lugn. Nu kunde inget längre ta sitt fäste i henne. Bryta ner henne. Hon skulle vara fri resten av livet. Fri tillsammans med Max.
De lämnade nu båda sina gamla liv bakom sig. Att reda ut sig själva. Bäst de kunde.
Den nyvunna frihetskänslan tog knäcken av alla skuldmedvetna tankar som försökte ta sig fram. Den följde med ner i båten och bort mot det nya. Det gamla lämnades kvar.
För evigt!
Skivpuff: Skuldmedvetna.
Jag blir nyfiken; klarar Max av att göra samma sak som ”hon”? Och om han säger det; varför låter han som om han beställer pizza. Stänger han av känslorna..? Mycket tänkvärt. Jättebra!
GillaGillad av 1 person
Vad intressanta frågor du fick om texten! Jag får nog läsa den igen och se vem Max egentligen är 🙂 Tack jättemycket!
GillaGilla
Vilket äventyr! Tänker som Irrbloss, att han inte är lika ärlig som hon…
GillaGillad av 1 person
Tack! Jag ska syna Max igen och lite noggrannare 😉 Han kanske inte är den han utger sig att vara.
GillaGilla
Bra!
GillaGillad av 1 person
Tack!
GillaGilla