Hon går genom livet med bestämda steg. Hon hoppar över alla svårigheter och springer ifrån alla faror . För henne finns bara Livet och det ska levas väl. Människor – som innebär faror och människor som kan innebära svårigheter – klär hon in i svarta plastsäckar. De lämnas därhän. Där de hör hemma. I Plastsäcksparken för onyttigheter. För henne finns bara det bekymmerslösa Livet. Tills plastsäckarna tar slut.
Skrivpuff: Plastsäck.
Det är väldigt lätt att irritera sig på … Brukar annars vara ganska lugn av mig. Nu för tiden. Men när det gäller … kokar det lätt till.
Allsidig belysning.
Pyttsan!
I medborgarnas tjänst.
Ha!
Fjärran från minst sagt.
Vilseledande alldeles för ofta!
Public Service gör sig förtjänt av
kritik.
Varsågod!
En verbal råsopa.
Skrivpuff: Sopa.
Vägen var rak. Den var också upplyst. Uppåt hela tiden. Belöningen kom vid dess slut. Vackraste utsikt man kunde tänka sig. Sedan sprack bubblan.
Skrivpuff: Denna bilden.
Vilse i världen
på väg utan slut.
Vilse i livet
en kompass utan nål.
Vilse i tanken
men vaken som få.
Vilse i våndan
där själen vrids om.
Vilse i lugnet
från början till slut.
Skrivpuff: Lugnande.
Det finns ingen dagen D! Den är helt övergiven. Utan motstånd av någon.
Tre annonser tävlade om utrymmet. Den ena lockade de hoppfulla. Den andra lockade de bittra. Den tredje gav upp (utan motstånd).
Den övergivna dagen D accepterade inte situationen utan satte in en kontaktannons under sökes. Det fanns inte någon som svarade utan motstånd. Men det fanns i alla fall någon.
Vissa består av det goda virket. Andra består av ett annat slags material. Man kunde inte välja. Det var så det var.
Vissa kunde göra något av sitt material och andras virke ruttnade. Det kunde man välja. Så var det.
Vissa tror så och andra inte. Det var det som gjorde hela skillnaden.
Skrivpuff: Material.
Jag har saknat att gå på konstutställningar. Jag har saknat att gå på teatern. Jag har saknat att lyssna på musik. Jag har saknat att läsa böcker.
Jag har saknat att leva.
Siktet var fel inställt.
Skrivpuff: Sikte.
Ur Minnesvrån.
Vi befinner oss i skogen. Då menar jag i den riktiga skogen. Den småländska barrskogen med mossbelupna stenar, lingon- och blåbärsris. Upptrampade smala stigar. Trampade endast av fötter och hovar. Fjärran från däck och störande motorljud. En vacker, vasst varm sommardag. Svetten rinner som pärlande floder längs pannan. Musklerna jobbar, fåglarna sjunger och fliten råder. I den småländska barrskogen. Där jag är just nu. Då för länge sedan.
Min uppgift var att barka stockar. Stockarna lyftes upp så att ena änden låg i den ihopsnickrade ställningen. Barkredskapet hade en vass egg på stålbladets ena sida och en slags krok i den andra. Därmed kunde barkningen ske effektivt. Barken skalades av längs stocken i långa smala schok. Kroken användes för att snurra stocken till nästa schok att skala. Strax var hela stocken snurrad ett varv och barkad. Det var dags för nästa.
Musklerna jobbar, fåglarna sjunger och fliten råder. I den djupa småländska skogen.
Min farbrors höga vissling möter min fasters vackra stämma. Det är dags för fika.
I den småländska djupa barrskogen.
Den riktiga skogen.
Skrivpuff: Bark.
Likt en gammal medfaren tegelvägg rosslar rösten i sitt rop efter en ny tid. En tid då livet laddar för lust att åter spira.
Skrivpuff: Spira.
Nu krävdes en sista uppgift av deltagarna. De skulle ange tre alternativ. Det första skulle vara genomlyst. Det andra verifierat och det tredje obefintligt.
Alla angav tre alternativ.Inget var verifierat.
Inget var genomlyst.
Alla var obefintliga.
Utom det tredje.
Ingen blev godkänd.
Skrivpuff: Ange.
Efter ”Det tredje alternativet” blev jag förälskad i ”obefintlig”.
Efter en i det närmaste obefintlig sömn vaknar jag och vet mycket mer än jag visste innan. T.ex.
– Den obefintliga nyckeln finns på sitt eget allra säkraste ställe.
– De obefintligas suckar är det en konst att höra.
– Den obefintliga pennan skriver det ingen minns.
– Den obefintliga människan skapar varken avtryck eller eftertryck. Inte ens intryck.
Det obefintliga visade sig vara angenäma upptäckter.
Det behövs ingen biljett för att ge sig iväg på upptäcktsresa i obefintligheten.
Jag lider inte av obefintliga tankar.
Som tur är – fast obefintlig.
Sedan funderar jag på definitionen av ”obefintlig” och innan jag slår upp ordet tänker jag …
<Något som ej står att finna …. förrän det upptäckts>
Jag bryr mig inte om att slå upp ordet för jag är nöjd med min definition.
B_ live 