Det var en stjärnklar natt. Stigen ned till tjärnen kändes fuktig. Ojämnheterna kändes som ett kullager denna magiska natt. Luften var klar som en Top Wesselton. Merit andades in och njöt den friska luften. Berusande doft, betvingande karaktär och betagande smakupplevelse.
-Som att njuta ett förstklassigt vin minst, tänkte Merit.

Hon var på väg att ta ett dopp. Det skulle vara perfekt nu när himlen är som djupaste blå och vattnet avgrundsmörkt. Bara hon och den fulla månen. Nu äntligen skulle hon få uppleva att hon var ensam i hela universum.

Merit gick ut i vattnet, stannade vid bästa vyn, lyfte händerna mot månen och sänkte sig sakta millimeter för millimeter ner i det kalla tjärmättade vattnet. Stunden var nästan övermäktigt andaktsfull. Nu släppte allt.
Merit ylade ut sin totala tillfredställelse.
Universum stannade.

Skrivpuff: Yla.