Skrivpuff: Vanlig.

Rita hade gått omkring med en gnagande otillfredsställelse i flera dagar nu.
– Tänk om han missförstod mig?
Spänningen dem emellan hade sakta utvecklats. Hennes kropp kände en intensiv längtan efter honom. Hon hade känt att detsamma gällde för honom.
– Tänk om jag har förstört detta?
Varje dag tycktes göra känslan starkare. Känslan av otillfredsställelse.
Rita var precis klar för dagen. Det var mörkt. Hon skulle just passera hans dörr. Den stängda dörren som Rita passerat så många gånger nu. I det svaga kvällsljuset såg hon att den stod på glänt. Rita slutade nästan andas när hon såg honom i dörröppningen. Spänningen mellan dem fanns kvar. Bara mycket intensivare. Förgörande, bedövande, uppslukande.
– Vill du komma in till mig en stund? sade han.
Hans sista kund för dagen hade gått och Rita hade kommit precis i rätt ögonblick.
– Jag ska bara hämta ….. så kommer jag, svarade Rita fylld av hopp och glädje.
Hon skyndade sig allt vad hon kunde och vände sedan tillbaka mot hans rum. På vägen tillbaka gick Rita vilse bland alla gångarna och hennes förtvivlan ökade vid varje vägval och blev outhärdlig …

Då vaknade hon …. Rita ville inte vakna!