photomania

Jag luras inte

Skrivpuff: Lura.

Nu har jag tappat lusten helt.
Jag kan inte ens lura mig
att skriva.
Gillar inte att vara så utspridd
men gillar ju att testa nytt.
Då blir man utspridd,
i cybervärlden,
vare sig man vill eller ej.
Svartvit där och
färgglad här.
Politisk där och
nåt annat här.
Twittrar där och
checkar in där.
Där där där där …
och här.
Jag luras inte
men
lurar mig själv.

PiPP_20150531_bikerCA

Årets Medmänniska!

Skrivpuff: Medmänniska.

Årets medmänniska skulle utses i kommunen. Det hade kommit in flera förslag. Alla nämnderna skulle uttala sig och lämna sitt förstahandsval. Kommunstyrelsen skulle sedan slutligen besluta.
Årets Medmänniska skulle utnämnas vid samma tillfälle som årets Miljöpris delades ut samt kommunens trogna tjänstemän fick sina hyllningar efter 25 år.

Det var inte helt enkelt för Kommunstyrelsen. Flera ledamöter uttalade oro för att belöna en människa för goda gärningar. Andra skulle kunna bli missnöjda. Och ”den ene var ju inte bättre än den andre” sade man.
I Kommunstyrelsen.

Det blev ingen Årets Medmänniska i denna kommunen. Man kunde inte fatta beslutet.
Prissumman skulle varit 10 000 kr. Det sparade kommunen nu in.
För att spara in 10 000 kr kostade det kommunen 100 000 kr i sammanträdeskostnader då varje nämnd med sina elva ledamöter behandlade ärendet i en timme men kommunstyrelsen i tre timmar.

Denna kommunens ekonomi är inte så god.
Den saknar medmänniskor i kommunstyrelsen också.

Obs berättelsen är påhittad 😉 Men skulle säkert kunna vara verklig.

bw_20150515_dandelion2

 

Precis vad jag behöver

Skrivpuff: Trappa.

En trappa är precis
vad jag behöver
för att kunna gå rakt ut i
trädgården
ta med kaffemuggen
en kardemummabulle
och njuta i solen

En trappa är precis
vad jag behöver
för att kunna gå in
och fylla på mer kaffe.

En trappa är precis
vad jag behöver
för att placera en kruka
med lavendel på
nedanför min
balkong.

pm_20150505_garden

Talang i april

Skrivpuff: Sid. 17 i valfri bok 3-e meningen.
Katy rather disapproved of her acknowledging them and continued to recite softly with her eyes on the book.

Hon kände en sådan djup avgrundslik besvikelse. Det var minsann inte hon som tagit initiativ till att träffas. Hon hade sagt att hon inte hade tid. Hon hade räknat upp sina inbokade framträdanden för att visa att det faktiskt var omöjligt. De hade då sagt att lördagen passade dem utmärkt. Hon hade bävat vid tanken men fann ingen nödlögn att ta till just i det pinsamma ögonblick.
Hon ville inte ens se dem.

Nu satt de som åhörare när hon läste dikter till romantisk pianomusik i bakgrunden. Hon kramade boken så fingrarna vitnade. Som om hon försökte ta sig in i boken. Försvinna från en makaber situation. Hon fick uppbåda all sin skådespelartalang. Ikväll ville hon inte sluta sitt reciterande.

Hon ville inte möta sina föräldrar.
De hade förverkat rätten till sitt föräldraskap.
För 27 år sedan.
I april precis som nu.

pm_20150416_coupleGA

Iris död

Skrivpuff: Gradvis.

Iris hade förberett sig noga. Hon ville inte var till besvär. Inte för någon enda.
Hon hade bestämt detta för ett år sedan och det skulle få ta sin tid att förbereda. Hon ville vara riktigt säker.
Absolut inget besvär för någon.

Nu var tiden inne. Hon befann sig på Platsen. En höjdpunkt bokstavligt och andligt. Att det skulle vara här var givet. Den vackraste platsen Iris visste. Hit brukade hon ofta gå. För att vara själv. Själv i världen. Tänka och fundera. Ha utsikt och få insikt. Vara i känslan!
Hon njöt nu.

Inlindad i filten, hon hade sparat från sin barndom, låg hon nu äntligen här. Ensam i världen. En värld som hon snart skulle lämna. Iris kände sig omsluten av tillfredställelse. Hon njöt medan livet gradvis lämnade hennes kropp.
Iris hade kontroll över sitt liv ända in i sin död.
Precis som hon ville ha det.

pm_20150408_angel

I solen och vinden – För evigt

Skrivpuff: Vag.

”Edeline vaknade full av välbehag. Solen sken in genom fönstret, Hennes ansikte  kändes varmt och hela hon som omgiven av bomull. När hon öppnade ögonen såg hon världen likt en sommaräng fylld med små blå blommor. Ängen dansade tillsammans med solen och vinden i ett böljande rus.
Edeline kände sig så ofattbart lugn i sin vaga men betagande berusning.
Här ville hon vara resten av livet.
Bara hon och de små blå blommorna
i solen och vinden.
För evigt.

head_sommarang