När varje cell i kroppen tycks ha brinnande huvudvärk – tar det helt udden av mig.
Skrivpuff: Udd.
Statyn som jag visade i Fredagstemat bakifrån. Här syns ingången till Operetteatern också. Denna delen av Budapest kallas Pesti Broadway – verkligen teaterkvarter.
En av våra favoritrestauranger fast det är sällan vi sitter inne.
Jag har tolkat temat som kontraster i gråskalan men här kan man även tala om kontraster i material.
Goda ungerska viner – här får man aldrig ett dåligt vin!
FOTOTRISS – Kontraster.
Jag passerar ett nyöppnat galleri på vår gata i Budapest. Det verkar vara en ung konstnär med talang. När jag tagit mig tid att gå in och inte bara passera förbi kan jag berätta mer.
Veckans fönster – Fotograferat.
Han knöt sina händer i rockens fickor. Böjde huvudet och borrade ner sin frusna haka i halsduken. Han kunde inte låta bli att tänka att naturen också var emot honom.
-Skulle inte förvåna mig om de lyckas styra över iskalla vindar också – kvinnorna, tänker han där han går med likbleka knogar.
– Du har ditt humör emot dig unge man, hade hon avfärdat honom känslokallt.
De borde kompletterat med:
Milda unga män göre sig icke besvär!
i annonsen.
Skrivpuff: Humör.
En annan av mina favoritstatyer i Budapest. Denna är flitigt fotograferad och ofta med någon som sitter bredvid på soffan. Statyn finns framför Operetteatern.
Statyn visar Imre Kálmán som var en känd Operett kompositör. Datorn i stenen ska visa information om hans liv. Tror inte den fungerar längre.
Nu krävdes en sista uppgift av deltagarna. De skulle ange tre alternativ. Det första skulle vara genomlyst. Det andra verifierat och det tredje obefintligt.
Alla angav tre alternativ.Inget var verifierat.
Inget var genomlyst.
Alla var obefintliga.
Utom det tredje.
Ingen blev godkänd.
Skrivpuff: Ange.
Efter ”Det tredje alternativet” blev jag förälskad i ”obefintlig”.
Efter en i det närmaste obefintlig sömn vaknar jag och vet mycket mer än jag visste innan. T.ex.
– Den obefintliga nyckeln finns på sitt eget allra säkraste ställe.
– De obefintligas suckar är det en konst att höra.
– Den obefintliga pennan skriver det ingen minns.
– Den obefintliga människan skapar varken avtryck eller eftertryck. Inte ens intryck.
Det obefintliga visade sig vara angenäma upptäckter.
Det behövs ingen biljett för att ge sig iväg på upptäcktsresa i obefintligheten.
Jag lider inte av obefintliga tankar.
Som tur är – fast obefintlig.
Sedan funderar jag på definitionen av ”obefintlig” och innan jag slår upp ordet tänker jag …
<Något som ej står att finna …. förrän det upptäckts>
Jag bryr mig inte om att slå upp ordet för jag är nöjd med min definition.
I like ….
Jag gillar mina fotorundor i Budapest. Jag gillar när man sedan sitter hemma vid datorn och upptäcker detaljer i sina foton. Detaljer som man inte såg vid ögonblicket när man tog fotot.
Vilket otroligt mosaikarbete det visade sig vara i denna utsmyckning på huset. Så små mosaikbitar som pusslats ihop till ett konstverk – I like a lot!
Sitter i väntrummet. Väntar. Läser. ”Vi värnar om din medicinska säkerhet och integritet”. Så skönt! Läser vidare. ”Var vänlig visa godkänd fotolegitimation”. Jo det gjorde jag ju. Bra. Känns tryggt. Tryggt i ovissheten.
Men. Ovissheten kan aldrig vara trygg. Vissheten känns bättre. Även när den är svår. Skönt att få vara del i en viktigt återkommande undersökning. Fyra bilder. Fyra avgörande bilder. Sedan två veckors väntan. En väntan i ovisshet. I skuggan av den medicinska säkerheten. Under två veckor. Med godkänd fotolegitimation.
Tack!