My apology dear Wasp!
I just had to come close up to you
to shoot you
with my Canon.
Daily Prompt: Apology.
My apology dear Wasp!
I just had to come close up to you
to shoot you
with my Canon.
Daily Prompt: Apology.
Det var återträff men bara fem var kvar. Från början hade de varit 13. De hade valt en riskfylld väg i livet. En snabbfil till himlen så att säga.
Men nu handlade det inte längre om själva jobbets risker för arbetstagarna utan snarare jobbets undergång i tiden.
Helmer, Linda och Åsa hade friställts. De behövdes helt enkelt inte längre. De var ersatta med teknik. Ruben och Vera hade ett sista uppdrag kvar. De funderade på att ta snabbfilen direkt.
Stämningen var minst sagt dämpad. De åt medan de pratade om annat än jobbet.
Skrivpuff: Skriv en text inspirerad av följande mening:
De åt medan de pratade om annat än jobbet
The most dramatic I think about just now – being in Budapest – is the memorial shoes beside the Danube. They tell a tragic story about what evil people can do to other people. Even to children. It was the Arrow Cross Party in Hungary – sister party to the nazis – or more correctly the cruel people in the party ….
Before they shot the jews they told them to take off their shoes and leave them on the border. The leather was more valued than the people. Then they murdered the jewish mothers, fathers, children … and they fell into the danube … leaving their shoes behind.
I pay a visit every time I’m here.
Daily Prompt: Dramatic.
Det var en stjärnklar natt. Stigen ned till tjärnen kändes fuktig. Ojämnheterna kändes som ett kullager denna magiska natt. Luften var klar som en Top Wesselton. Merit andades in och njöt den friska luften. Berusande doft, betvingande karaktär och betagande smakupplevelse.
-Som att njuta ett förstklassigt vin minst, tänkte Merit.Hon var på väg att ta ett dopp. Det skulle vara perfekt nu när himlen är som djupaste blå och vattnet avgrundsmörkt. Bara hon och den fulla månen. Nu äntligen skulle hon få uppleva att hon var ensam i hela universum.
Merit gick ut i vattnet, stannade vid bästa vyn, lyfte händerna mot månen och sänkte sig sakta millimeter för millimeter ner i det kalla tjärmättade vattnet. Stunden var nästan övermäktigt andaktsfull. Nu släppte allt.
Merit ylade ut sin totala tillfredställelse.
Universum stannade.
Skrivpuff: Yla.
Algot satt bakom vedboden och försökte gömma sig. Hålla sig undan. Han höll för öronen och försökte att inte höra. Kunde inte längre skilja på ljuden från slagen. Var det ved eller fick hon en örfil? De bråkade ofta numera. Han hade själv fått smaka på slagen. Flera gånger. Det var nästan värre att se när hon blev slagen.
Han kallade dem inte längre mamma och pappa. Använde inte heller deras namn. Det blev han och hon numera.
Algot vill inte höra ihop med dem längre.
Skrivpuff: Smaka.

Something was said
but I couldn’t hear.
It was told in silence
and sent with the wind.
A soft breeze swept
over my skin.
Message accepted.
Daily Prompt: Wind.
Och där stod de bara
på balkongen
till huset mitt
emot
och väntade
tålmodigt
på att jag skulle
anlända
för att fotografera
dem
mitt i natten
med mitt nya
macro.
Tack snälla!
Skrivpuff: Stod.
Today I was stoppable.
I wanted to be unstoppable.
But the flight took me away.
I couldn’t stay
to write my Daily Prompt
in time.
Daily Prompt: Unstoppable.