Skrivpuff: Sid. 17 i valfri bok 3-e meningen.
Katy rather disapproved of her acknowledging them and continued to recite softly with her eyes on the book.

Hon kände en sådan djup avgrundslik besvikelse. Det var minsann inte hon som tagit initiativ till att träffas. Hon hade sagt att hon inte hade tid. Hon hade räknat upp sina inbokade framträdanden för att visa att det faktiskt var omöjligt. De hade då sagt att lördagen passade dem utmärkt. Hon hade bävat vid tanken men fann ingen nödlögn att ta till just i det pinsamma ögonblick.
Hon ville inte ens se dem.

Nu satt de som åhörare när hon läste dikter till romantisk pianomusik i bakgrunden. Hon kramade boken så fingrarna vitnade. Som om hon försökte ta sig in i boken. Försvinna från en makaber situation. Hon fick uppbåda all sin skådespelartalang. Ikväll ville hon inte sluta sitt reciterande.

Hon ville inte möta sina föräldrar.
De hade förverkat rätten till sitt föräldraskap.
För 27 år sedan.
I april precis som nu.