
My precious heart – so worthy holding on to – if you didn’t know.

My precious heart – so worthy holding on to – if you didn’t know.
Ja den där känslan man (= jag) får när jag fått en bild att framkalla:
-Åh denna gillar jag skarpt! Den skulle jag vilja ha på väggen!
Vägen bilden har tagit – genom mig – till att bli färdig kan vara väldigt lång och väldigt krokig men alltid med en klar målinriktning till vad bilden själv vill bli.
Det är väl det som kallas surrealistiskt skapande. ‘Bilden i blivande’ tar över och jag bara hänger med. Helt utan mina intentioner att göra si eller så – eller forma ditt eller datt.
Inatt blev jag så himla nöjd.

En hand som i trans – verksam i osannolikhetens tjänst – inatt är jag nöjd.
***
På morgonen efter – nu undrar jag nyfiket värre – är jag lika nöjd?
Night & Day.

En plåga – av icke skådad karaktär – existerar ej.
En plåga – av ”icke skådad karaktär” – hotar en existens.
En plåga – för tidens levda konstverk – på gott och ont.
Skrivpuff: Plåga.
#haiku #picsandpoetry
In volatile string
preparing for a new season
holding on tight.
#poetry #life #spring #holdingon

#haiku #picsandpoetry
ART ART ART
Brain Body Soul
NEXT NEXT LAST
#poetry #facelife #picsandpoetry
Detta efter att jag besvarade en fråga angående vad kommande decennium skulle kunna innebära för mig.
Alla olika tänkbara konstformer ska få plats. Själv skissar, ritar, målar, skriver, fotograferar jag. Jag tänker alltid i tre – holy three – Brain Body Soul – passar bra i mitt projekt. Next next last – ja det står för var jag befinner mig i livet just nu och i kommande decennium.
Besök på Skarshults Slott i helgen för att uppleva två intressanta konstutställningar. Dels den om Ester Blenda, en intressant kvinna i sin tid och dels maktens kvinnor i slottets olika tider.
fnding positions
for real life breeding
in erotic pleasure
Jag skulle så gärna vilja veta vem konstnären till dessa bilder är.
Har hittat konstnären – Johan Tobias Sergel, mer av JTS, Nationalmuséet,
Länk, Neoclassicists, Erotik på 1700-talet,
Skrivpuff: Kön.
Jag brukar inte be till Gud. Men idag gjorde jag det.
Jag tror ju inte ens på Gud. Men det är faktiskt så att Gud och jag har en hemlighet ihop. Något bara Gud och jag vet. Det känns så bra. Det känns till och med tryggt.
När jag tilltalar Gud börjar jag alltid med ”GODE GUD”. Jag känner mig väldigt ödmjuk i denna situation.
Att jag skriver så här är detsamma som tretton på dussinet – alltså helt osannolikt.
Skrivpuff: Tretton.

-Visst är det lustigt, tänkte hon.
Där hon satt på bänken och studerade omgivningen.
-Att det kan pirra till så i kroppen! suckar hon.
-Det är ju bara en karl med håriga armar.
Skrivpuff: Karl.
