Dagbok

Konversation med mig själv

Det kan vara
svettigt
att
konversera
med
sig själv.

Efter en
himla
massa år
….

Rosa regndroppar

En grå dag
är en tung dag.
Vinden pinar
i alla skrymslen
och läget är
horisontellt.

Det faller
rosa regndroppar
men bara om
jag blundar hårt.

LADONIA

Birgitta Rudenius (Sweden) Eternal Minister of All Winds

“All Winds” is the predecessor to free movement everywhere and encourages all types of boundless movement – forward, backward, upward, downward, inward, outward, beyond, within, around, pirouettes, minuets, jumps, leaps and pas de deux.
All Winds demonstrates how space is gained and free movement defended.

Magnoliaknoppar

Söndagen den 8 februari 2015.

Denna helgen har jag slappat men haft besök. Idag sken solen så lockande att jag satte mig på balkongen en stund. Väl påpälsad. Underbart att känna solens värme på ansiktet. Under tiden lyssnade jag på en ljudbok.

Fattar inte varför jag inte tänkt på detta innan. Läsning av långa texter är fortfarande svårt efter ”väggkraschen”. Jag somnar. Det kan förstås hända när jag lyssnar också. Men inte lika snabbt och inte på samma sätt. Jag hanterade omåttligt mycket text då … kroppen sade ifrån och har inte slutat protestera mot text. Skriva går bra men det blir mest kort och ”ytflyt” nu för tiden.

Boken jag lånade handlar om Jesus och vad vi kan veta om hans liv. Har Jesus överhuvudtaget funnits? Jag tror ju det och vill helst se honom som en vanlig människa med en god livsfilosofi. Jag är humanist och inte religiös. Agnostiker, ateist …. Lyssnar mycket på Richard Dawkins nu för tiden. Jag tycker att religion är mer till skada för mänskligheten.

Tycker det är intressant och viktigt att formulera moraltänkande – fritt från religion. Debate – Morality & Science.

Allra viktigast är att skydda barn från religiös påverkan! Från föräldrar och från religiösa kulturer. Det är övergrepp på barn.

Magnoliaknoppar inger hopp.

Händer under en pianokonsert

Pianokonsert i Lund den 31 jan 2015.

Musik som inspirerar till tankar och bilder i skriftlig kommunikation med barnbarnet.
Ps. Missa inte sista bladet ngn börjar bli hungrig.

Det sjunkande skeppet

Torsdagen den 22 januari 2015.

I tillståndet mellan sömn och vakenhet – före uppstigandet – har jag en kreativ period. Då skapar jag på löpande band. Tankar som formas och byter av vandra. En mycket spännande och njutbar period på dagen. Den kan bli lång när den är särskilt spännande.

Nu ska jag berätta om två episoder från dagens.

Först skapade jag en tavla. Bilden som växer fram – efter inspiration av PR-jippot EOW skapar inför sin kommande utställning och som SVT glatt hoppar på (till min besvikelse) – är …..

…. EOW:s tavla – med männen och kungen runt bordet som är dukat med Camilla och där drottningen ligger på knä och sopar ett hakkors under mattan – mals ner uppifrån vänstra hörnan ….

…. smulorna liksom rinner ner i en från början genomskinlig form men som när den fylls av smulorna visar sig vara ett sjunkande skepp.

Havet – skeppet sjunker ner i – är inte stormande utan lugnt. EOW:s konstverk liksom bara sjunker sakta ner i djupet av sig självt.

Begravs.

Nästa bild som dyker upp i huvudet är att Obama – ja presidenten i USA – bestämmer sig för att adoptera en talangfull vit fattig pojke. Jag vet dock inte vad det var exakt för talang han hade. Tror det var någon sport kanske tennis. Men det kan faktiskt också ha varit ett skolämne.

En mycket underhållande tid på mitt dygn då jag njuter och vill stanna kvar – i sängen.

Nu ska jag försöka göra ”Det sjunkande skeppet”.

Så här blev det.

Måndag

Måndagen den 19 januari 2015.

Bästa massagen hittills. Typiskt! Hon kunde ryggar och hårda nypor hade hon. Gu’ så skönt. Tid i morgon igen sedan är det slut med massage på det stället. Denna unga damen hade lyckats undkomma att fånga en svensk man. Än så länge i alla fall.

Sedan fixade jag ögonbrynen och hon var också en stjärna. Blev helnöjd. Skönt att kunna pyssla om sig utan att bli ruinerad.

Lång promenad …

Thaimassage

Söndagen den 18 januari 2015.

Jag bestämde mig för att utnyttja ytterligare 1,5 tim för oljemassage idag. Det är skönt att bli knådad särskilt min rygg och mina axlar gillar detta. Det fanns tid nästan med en gång så jag knallade iväg. Brukar ligga tyst och bara njuta. Vill helst inte prata – alls.
– Var är du från? frågade den thailändska massösen.
– Från Sverige, svarade jag artigt.
– Var bor du i Sverige?
– I södra delen.
– Jag ska åka till swlrnsswl på fredag. Känner du till swlrnsswl?
– Nej, svarade jag efter att ha försökt uppbåda all min fantasi för att förstå vilken ort hon menade.
– Min pojkvän bor i Sonswall.
– Aha Sundsvall, svarade jag lättad över att ha fattat.
– Jag åker på fredag och stannar i två månader, fortsatte hon.
– Jag vill gifta mig och öppna massage ….

Sedan förstod hon nog att jag inte ville prata.
– De thailändska flickorna på detta stället vet tydligen vilka knappar de ska trycka på hos de svenska männen, tänkte jag för en stund.
Snart är mitt rabatthäfte slut som tur är och då tänker jag inte gå till detta stället längre.

Man kan tänka mycket om detta. Oftast äldre västerländska män och yngre thailändska kvinnor/flickor. Hand i hand på gatorna.

Ja – det är säkert mer krävande med självständiga kvinnor och svenska feminister …. sedan får de ju massage ”gratis” ….

Jag har försökt att ge bort rabatthäftet men inte lyckats – 2,5 timmar kvar – snart slut.

Je suis CHARLIE

Skrivpuff: Närvaro.

Solidaritet är ett missbrukat ord. I viss retorik har det blivit automatiserat till innehållslöshet. Ett slentrianord. Ett utfyllnadsord.

Egentligen bär solidaritet något mänskligt vackert. När det brukas med respekt och närvaro. För det goda.

Gårdagens attentat mot tryckfriheten i Paris inbjöd till en äkthet där solidariteten gavs sin rätta innebörd. Eller?

Den ene drar vapen och den andre pennan.

Ur led är vår tid när vissa visar solidaritet med vapendragaren och vi andra visar solidaritet med pennförarens rätt att använda sin penna. Vi – de andra – känner också med de drabbades familjer. De ”vissa” jublar.

Jag är närvarande. Je suis CHARLIE.