Day: 2016-11-17

Moder Svea sörjer

Jag håller på att helt tappa förtroendet för politiker och tjänstemän i Sverige. Droppen var hur man hanterar ”ensamkommande barn”.
Först har man en sanslöst orealistisk asylpolitik som avviker helt från övriga EU. Flyktingar (med ekonomiska möjligheter att betala längs vägen) vill naturligtvis till Sverige med de himmelska ekonomiska möjligheterna. De tar livsförödande risker. De översvämmar hela EU och skapar problem i alla länder på vägen till Sverige.
Väl i Sverige …. ja vi blir alla numera drabbade av polisen som inte kommer vid akuta brott, sanslösa köer inom sjukvården, gamla som lider och saknar omsorg, mm mm

Detta p.gr.a. de skenande kostnaderna för den osunda migrationspolitiken.

Verkligheten ….
…som Public Service och polisen döljer (polisen har en kod för brott som ska döljas ‘kod R291’) – inte vill visa …
… som medborgarna upplever påtagligt i vardagen.
Ska sd öka och öka?
Politikerna är inkompetenta och Public Service lågfungerande. Polisen sysslar med annat än utryckning och brottsutredning.
Sorgligt värre i Sverige! Moder Svea gråter och sörjer.

Ja droppen! Alla dessa ensamkommande flyktingbarn som går under jorden – försvinner – hamnar på gatan – placeras på gatan av myndigheter och tjänstemän som inte har någon framförhållning i det inkompetenta politiker-greppet Sverige lever.

Vad ska man säga! Det är så förfärligt att jag mår illa!

Barnperspektiv – ha! Vilket skämt!

SKÄMS POLITIKER! - Konsekvenser av den orealistiska asylpolitiken!

 

Crazy Art by me - Sense of freedom

Frihetskänsla

Hon stod där ute på yttersta kanten och gungade lätt. Liksom försäkra sig om att balansen var under kontroll. Ville stänga ute ljudet från hans samtal i bakgrunden. De hade beslutat sig för att ringa och berätta. Och fly samtidigt.
Han lät inte det minsta engagerad i sitt samtal med sin fru. Han lät mest som om han beställde den gamla vanliga pizzan.
Själv hade hon känt en outsägligt stor lättnad när hon uttalat den första meningen i samtalet med sin man.
-Jag lämnar dig nu, hade hon sagt. Stenen hade genast fallit från hennes bröst. Hon kände ett stort behagligt lugn. Nu kunde inget längre ta sitt fäste i henne. Bryta ner henne. Hon skulle vara fri resten av livet. Fri tillsammans med Max.
De lämnade nu båda sina gamla liv bakom sig. Att reda ut sig själva. Bäst de kunde.

Den nyvunna frihetskänslan tog knäcken av alla skuldmedvetna tankar som försökte ta sig fram. Den följde med ner i båten och bort mot det nya. Det gamla lämnades kvar.
För evigt!

Skivpuff: Skuldmedvetna.