Han knöt sina händer i rockens fickor. Böjde huvudet och borrade ner sin frusna haka i halsduken. Han kunde inte låta bli att tänka att naturen också var emot honom.
-Skulle inte förvåna mig om de lyckas styra över iskalla vindar också – kvinnorna, tänker han där han går med likbleka knogar.
– Du har ditt humör emot dig unge man, hade hon avfärdat honom känslokallt.
De borde kompletterat med:
Milda unga män göre sig icke besvär!
i annonsen.
Skrivpuff: Humör.
En annan av mina favoritstatyer i Budapest. Denna är flitigt fotograferad och ofta med någon som sitter bredvid på soffan. Statyn finns framför Operetteatern.
Statyn visar Imre Kálmán som var en känd Operett kompositör. Datorn i stenen ska visa information om hans liv. Tror inte den fungerar längre.
Nu krävdes en sista uppgift av deltagarna. De skulle ange tre alternativ. Det första skulle vara genomlyst. Det andra verifierat och det tredje obefintligt.
Alla angav tre alternativ.Inget var verifierat.
Inget var genomlyst.
Alla var obefintliga.
Utom det tredje.
Ingen blev godkänd.
Skrivpuff: Ange.
Efter ”Det tredje alternativet” blev jag förälskad i ”obefintlig”.
Efter en i det närmaste obefintlig sömn vaknar jag och vet mycket mer än jag visste innan. T.ex.
– Den obefintliga nyckeln finns på sitt eget allra säkraste ställe.
– De obefintligas suckar är det en konst att höra.
– Den obefintliga pennan skriver det ingen minns.
– Den obefintliga människan skapar varken avtryck eller eftertryck. Inte ens intryck.
Det obefintliga visade sig vara angenäma upptäckter.
Det behövs ingen biljett för att ge sig iväg på upptäcktsresa i obefintligheten.
Jag lider inte av obefintliga tankar.
Som tur är – fast obefintlig.
Sedan funderar jag på definitionen av ”obefintlig” och innan jag slår upp ordet tänker jag …
<Något som ej står att finna …. förrän det upptäckts>
Jag bryr mig inte om att slå upp ordet för jag är nöjd med min definition.
I like ….
Jag gillar mina fotorundor i Budapest. Jag gillar när man sedan sitter hemma vid datorn och upptäcker detaljer i sina foton. Detaljer som man inte såg vid ögonblicket när man tog fotot.
Vilket otroligt mosaikarbete det visade sig vara i denna utsmyckning på huset. Så små mosaikbitar som pusslats ihop till ett konstverk – I like a lot!
”Livet går vidare” sade alla. Tänk att de inte fattar att de har fel. Blir så irriterad och känner sådan vanmakt. Över människors oförmåga.
Varför är det bara jag som förstår?
Ingen annan begrep.
Livet gick inte vidare och jag saknar det så.
Skrivpuff: Sakna.
Sitter i väntrummet. Väntar. Läser. ”Vi värnar om din medicinska säkerhet och integritet”. Så skönt! Läser vidare. ”Var vänlig visa godkänd fotolegitimation”. Jo det gjorde jag ju. Bra. Känns tryggt. Tryggt i ovissheten.
Men. Ovissheten kan aldrig vara trygg. Vissheten känns bättre. Även när den är svår. Skönt att få vara del i en viktigt återkommande undersökning. Fyra bilder. Fyra avgörande bilder. Sedan två veckors väntan. En väntan i ovisshet. I skuggan av den medicinska säkerheten. Under två veckor. Med godkänd fotolegitimation.
Tack!
Hon såg det nu. Ljuset. Det som bar. Iväg. Upp. Bort Skulle hon äntligen få komma till den platsen nu. Platsen. Bortom. En intensiv väntans tysta suck. Hon kramade sitt hjärta. Hårt. Nu! Hon ger efter. Ljuset bär. Iväg.
Hon hade alltid längtat dit. Bortom allt.
Bortom smärtan.
Utan suckar.
Skrivpuff: Givna bilden.
Jag lyfter gärna fram skickliga hantverkare. Tapetserare hittar man inte så lätt längre.
Ja TÄNK OM … man kunde slippa att palta på sig och bara greppa kameran och ge sig ut på sin fotorunda ….. tänk om …
Självporträtt – SELFIE – i hissen.
Tänk om! Jag hittar min Rut. Tänk att ha en egen Pärla.
Tänk när!
Tänk om!
Tänker förtvivlat …
Skrivpuff: Pärla.
B_ live 