skrivlusten

Mitt lilla liv

… tänkte jag när jag vaknade idag. Det låter som namnet på en blogg, tyckte jag. I början av bloggandet i världen skrev jag blog men nu har det ju försvenskats och känns lite avigt med blogg-stavningen. Jo, jag vet! Jag har tillräckligt många bloggar! Jag ska inte starta ytterligare en! Lovar! Dessutom gillar jag inte annonser som dyker upp på wordpress om man inte betalar för sig. Det behöver man inte på blogspot. Men problemet är att jag gillar wordpress bättre!

Det pockar på – på ett lustigt sätt – inuti. Något vill att jag ska börja rita och måla. Något inuti. Vad kan det vara? En slags ”drivkraft” men var kommer den ifrån? Varför har den hamnat i mig? Inte för jag har något emot det. Inte alls! Tvärtom! Jag är jätteglad för detta ”något”. Borde ju känna mig utvald. Och det gör jag så gärna! Inte ofta annars man kan känna sig utvald. Minsann. Mitt lilla liv är litet. Men tillräckligt stort för mig. Tror jag. Men det finns potential för att växa.

Mitt lilla liv har vidöppna fönster mot världen. Dörren är förstås inte vidöppen. Skönt nog! Jag står ofta i vidöppna fönster för att beskåda och betrakta världen. Läs nu för allt i världen inte bokstavligt! Ofta kliver jag över fönsterramen och sticker iväg på äventyr. Vill inte missa något intressant. Absolut inte!

Ute bland de konstiga människorna. Där ute blir det fokus på företeelser och beteenden. Samt detaljer som kan fastna på bild.

Crazy Art by me - My ShoeDriver

Tyngd av Svekets Smärta

Han måste ha sett att hennes leende försvann och att hon fick något vaksamt i blicken för han harklade sig och tillade snabbt: (sid 180)

– Men jag stannade inte!

Evelyn kände den där krampaktiga smärtan i sitt djupaste inre. Smärtan som tar över tankarna och känslorna. Smärtan som tränger undan förnuftet.

Hon visste inte om det var svartsjuka eller såret från hans tidigare svek. Det var nog sveket som gjorde mest ont. Hon kunde inte komma över det. Eller ville inte?

När hon nu betraktade honom där han stod i sin osympatiska skepnad – kände hon att den vaksamma misstänksamheten, som hade infunnit sig när hon förstod att han träffat henne igen, gled över till antipati. Han tycktes till och med bli mindre i hennes betraktande. Han liksom krympte, gled iväg från henne och hon ville inte hålla kvar honom.

Evelyn vände sig om, tog sin jacka och gick iväg. Han ropade efter henne men hon vände sig inte ens om utan fortsatte.
Tyngd av svekets smärta inom sig startade hon bilen och körde bort. Endast ett moln av bilgaser lämnades kvar.

Skrivpuff: En slumpmässigt utvald mening i mitten av ….
… jag väljer Tamara McKinleys Eldhärjad.

Time to say Good Bye – Saxophone solo.

And Julian Smith from Spotify

Skål för Moder Svea men inte för en pajad Hårddisc!

Skål Mamma!

Pajad – totalpajad!
Det skulle kunna vara
så förfärligt
att inte längre ha en back up
att ha förlorat två års foton
plus ytterligare några
speciellt sparade mappar.

Det skulle kunna vara
olidligt förfärligt!
Alltså …!
att upptäcka
att den externa hårddisken
var oåtkomlig.

Den är plötsligt D Ö D.
Helt tyst!
Utan minsta reaktion.
-Nu ska du inte reagera alltför dramatiskt,
hör jag mig själv säga.
-Världen går inte under och livet går vidare, fortsätter jag till mig själv.
…  tänker till …
-Ja det var kanske lika bra att de åren försvann ur mitt liv, svarade jag mig till slut.
-”Det var meningen” viskade mamma från Himlen.

Skrivpuff: Alltför.

Crazy Art by me - Kyssen

En drömd kyss

Han hade precis lämnat henne. Igen. Han kommer och åker. Landar och lämnar. Hon satt i tomrummet. I rummet utan liv. Med huvud utan tankar. Tomt och ensamt.

hemkomsten
han landar åter i hjärtat
en drömd kyss

De hade haft en underbar helg. Hon hade blivit så bortskämd. Han hade varit så glad. Så avslappnad. De hade njutit. Av varandra. Varandras längtan. Suttit på caféer. Badat. Stannat i sängen till sent på eftermiddagen. Glömt att äta. Levt i varandra.

Kvarlämnad med sin dröm till nästa möte.

Skrivpuff: Drömde hon om.

Leaf in the street

Att vara sig själv närstående

I själ och hjärta
finns man.
I sina drömmar
tänker man.
I verkligheten
står man.

Skrivpuff: Närstående.

Jag tänker alltid (nästan) i tre. Skriver i tre. Analyserar i tre. Nivåer, djup och perspektiv.
Hjärna, själ och kropp. Det största stora och det minsta lilla samt allt däremellan.
Ungefär … Det gäller att vara sig själv närstående …

br