me

Artros-tår

Skrivpuff: Irritation.

Jag letade och letade.
Fick be om hjälp.
Smockfullt!
Alla letade.
Alla hade fått för sig att
köpa skor idag.
På Tamaris
på ALLEE
i Budapest.

Vilken tur jag hade!
Rätt storlek.
Skön känsla.
Inget problem.
-Ingen irritation någonstans,
säger mina artros-tår.
-Kan detta vara sant!?

My Tamaris boots

Vaknar som vanligt

Skrivpuff: Vanlig.

Rita hade gått omkring med en gnagande otillfredsställelse i flera dagar nu.
– Tänk om han missförstod mig?
Spänningen dem emellan hade sakta utvecklats. Hennes kropp kände en intensiv längtan efter honom. Hon hade känt att detsamma gällde för honom.
– Tänk om jag har förstört detta?
Varje dag tycktes göra känslan starkare. Känslan av otillfredsställelse.
Rita var precis klar för dagen. Det var mörkt. Hon skulle just passera hans dörr. Den stängda dörren som Rita passerat så många gånger nu. I det svaga kvällsljuset såg hon att den stod på glänt. Rita slutade nästan andas när hon såg honom i dörröppningen. Spänningen mellan dem fanns kvar. Bara mycket intensivare. Förgörande, bedövande, uppslukande.
– Vill du komma in till mig en stund? sade han.
Hans sista kund för dagen hade gått och Rita hade kommit precis i rätt ögonblick.
– Jag ska bara hämta ….. så kommer jag, svarade Rita fylld av hopp och glädje.
Hon skyndade sig allt vad hon kunde och vände sedan tillbaka mot hans rum. På vägen tillbaka gick Rita vilse bland alla gångarna och hennes förtvivlan ökade vid varje vägval och blev outhärdlig …

Då vaknade hon …. Rita ville inte vakna!

dragonfly_20150702

Nostalgitripp

Skrivpuff: Stjärna.

När jag var liten
älskade jag att vara
på landet
hos min älskade
faster och farbror.
Där fanns allt!
Granskog och lyckor,
blåsippor och gullvivor,
stekt fläsk och blå mandel,
kantareller och
mossövervuxna trollstenar,
kåda, mygg och höns,
liar och väldoftande hö,
huggormar och
gummistövlar,
sagor om alla byanamnen,
sång och musik,
symöten och sju sorters kakor,
dragspel och dumleklubbor.

Alla djuren jag älskade,
Sickan – en snauzer och väktare,
Kajsa den spinnande fina,
Jeppe – ”min” katt –
som sov i min säng,
fåren och Petronella,
ardennern Patrik,
Sköna och Fia.

När någon föddes
fick jag döpa.

Fia var Skönas kalv.
Ingen hette Stjärna.

Jag håller min Jeppe ömt i famnen.

Fia – Skönas kalv.

Jeppe och jag har blivit lite äldre.

Sickan satt med vid 11-kaffet. 10 år tror jag visst att jag var tralallala. Kaffe lärde man sig dricka.

På ”Tången” – Grävlingetånge i Småland.

Vi ❤

Vi höll på att skratta ihjäl oss

Skrivpuff: Dag.

– Kan jag sitta här?
– Visst kan du det!
Mannen som frågade var nog några år äldre än jag. Fast det är väldigt svårt att bedöma. Ensamma män ser äldre ut än de är. Likaså män från sydligare länder. Eller är det fördomar. Kanske det bara är kvinnorna från sydligare länder som ser äldre ut än de är.
Undrar om han var intresserad av att få kontakt? Men jag är inte särskilt intresserad av kontakt. jag sitter ju bara och njuter av ungdomarnas gatumusik. Den ene spelar bas och den andre saxophone. På äldre dar har jag blivit väldigt förtjust i saxophone. Minst sagt – väldigt!
Jag ger mer än gärna en slant till kreativa ungdomar som bjuder på musik. Går fram och sticker min sedel under mynten så den inte far iväg.
Mannen ger sig iväg.
En kvinna kommer.
Himmel så mycket roligare det blev plötsligt.
Snart visste jag en hel del om ”Dammi” och hon om mig.
Musikanterna packade ihop utan att vi märkte det.
Vi satt på bänken och höll på att skratta ihjäl oss åt bilden jag tog på oss med en upp-och-nedvänd kamera.
Vilken härlig utflyktsdag till Malmö!

Ps. ”Dammi” från Sri Lanka såg yngre ut än hon var 😉

bw_20150625_welfie
B
ilden är beskuren – den obeskurna vill jag skydda er från – så ni inte skrattar ihjäl er 😉

Rötter

Skrivpuff: Flytta.

Jag har en låda. Den står framför mig nu. Lådan innehåller mina rötter. Flera hundra år utforskade. Min farmors mormors mor hette Annika Pålsdotter. Både Annikas farfars mor och farmors mor hette Martha. Den ena Gisesdotter och den andra Jönsdotter. De var födda på 1600-talet. Alltså min farmors mormors farfars farmor och mormor.
Min farmor hette Hilda Sofia Johansson Spjuf. Hon föddes 1884 i Vrångebo. Yngst i sin syskonskara och den enda som stannade kvar i Sverige medan syskonen emigrerade till Amerika. Min farmor fick sju söner och en dotter. Dottern dog knappt tre år gammal. Min farmor var en underbar människa.

Nu ska jag flytta lådan.

Min farmors farfar Petter Spjuff köpte sin bibel 1849 för 1 riksdaler. Den flyttar med.

att jag var viktig

Skrivpuff: Lyssna.

– Om jag ändå hade lyssnat!
Nu sitter jag här och har förlorat allt …
… har bara mig själv.

– Men det är ju det viktigaste jag har!
– Vad skulle jag gjort utan mig!?
– Vilken tur jag inte lyssnade!
– Annars hade jag kanske inte fattat …

… att jag var viktig …

57br

jagJeppe
Jeppe och jag

jagdragspel
Här håller jag Jeppe ömt i famnen när han är nyfödd. Min farbror spelar dragspel för mig och min storasyster. Sickan (riesenschnauzer) är trogen följeslagare.

Jag tror jag flödar över av nostalgi här. ❤

Jag finns faktiskt!

Skrivpuff: Obefintlig.

Sitter i min avskildhet. Obefintlig för världen. Med livet omkring mig.
– Varför finns jag?
– Lever jag?
Med en katt skulle jag inte kunna vara obefintlig.
Eller en hund.

Man kan förstås ta en selfie och skicka ut i världen. Visa att man finns.
Att jag finns. Faktiskt!

Fast kanske är jag bara en pudding – en Crème Brûlée .

br_cremebrulee