Skrivpuff: En bild.
Jag gillade aldrig huset. Trots att det låg vid vatten.
Eller var det på grund av?
Egentligen älskar jag att kunna se ut över vatten.
Att ha vattenflöden i närheten. Det känns friskt och tryggt.
Eller känns det egentligen otryggt?
Vi brukade ge oss ut med båten i skymningen.
Njuta av att vara ensamma under stjärnorna.
Det var kusligt länge sedan
och det vill jag inte alls tänka på.
Inte alls …
Är det något jag hatar så är det när jag inte får html-koder att fungera! Det blir som tuggummi hjärnan. Hjärncellerna trampar runt i kleten och ger sig INTE. Trampar och trampar.
Till slut ….
efter tjugoelva suckar ….
går det.
Skrivpuff: Hata.
Vart bär det nu av
i mina tankar?
tänker jag.
Men jag ger mig inte av
utan stannar kvar
där jag var.I fortsättning följer
på den avklippta kaktusen.Slutet var så oväntat
och värt att berätta.
Jag vet nu för jag har frågat!
Den avklippta fick nya skott.
Det avklippta blev en ny kaktus.
Till sonens stora triumf!Tack vare gardiner som förkortades.
-De syntes ju ändå inte
bakom soffan!
Skrivpuff: Bär.
Livet är snett
och vägen svänger.
Stammen syns krokig
där busken hänger.
Farten var tokig
och loppet hett.Sån’t bara händer
och livet vänder.
Skrivpuff: … en bild …
Barnuppfostran är en utmaning.
Det vet nog alla även de barnlösa.Hur ska man göra för att barn ska förstå?
Min son hade en kaktus som han var stolt över.
Jag hade också något som jag tyckte om.
Det ”råkade” min son ta sönder.
Då tog jag saxen och klippte av kaktusen.Vad det var jag tyckte om kommer jag inte ihåg.
Men sonen kommer ihåg sin halverade kaktus.
Skrivpuff: Klippa.
Sonen
Mellan förväntan och skrivlustan.
Känns det som.
Förväntan inför det nya ordet
men ordet saknas.
Skrivlusten är på plats
men ordet är försenat.
En helt annan vånda
än den omtalade.
Väntans vånda
inför nästa ord att hylla.
Väntan och längtan i natten
hos Skrivlusten.
Skrivpuff: Nästa.
jag
Dom sa’ ofta att jag skulle samla ihop mig.
Jag begrep inte vad de menade.
Samla ihop mig?
Varför fick inte mina armar och ben sticka ut?
Varför skulle det vara bättre om jag var rund?
Eller avlång som en korv?
Jag begrep aldrig vad de menade.
Jag fattar fortfarande inte!
Skrivpuff: Samla.
Alliana var så glad att de skulle träffas. Hon hade till och med tagit fram den gamla kungsblå kappan med slängkrage. Den passar bäst vid speciella tillfällen, tänkte hon och just nu skulle det vara ett sådant.
De hade bestämt att träffas vid konditoriet men inte för att fika. Förhoppningsvis – utan för att se den där omtalade dansföreställningen med rockmusik. Han skulle försöka få tag på biljetter hade han sagt.
Alliana hade kommit strax efter honom och kände genast att något var fel. Nu ser hon honom vinka från bussen, som han precis hoppade på. Den bedövande besvikelsen förlamar henne. Hon förmår inte ens vinka tillbaka.
Skrivpuff: Tillbaka
Skrivpuff: Skåda.
Det finns forskare och forskare.
Forskare som är nyfikna och forskare som bara vill bekräfta.
Jag gillar de nyfikna.En nyfiken forskare kom på strängteorin.
En klimatforskare slutar aldrig att bekräfta domedagen.
Även om uppvärmningen avstannar och koldioxiden slukas i ökad fotosyntes!Jag är så förtjust i strängteorin.
Inom den finns nollpunktsfältet.
Det ska jag skåda in i nu.
Nyfiken som jag är.
Skrivpuff: Hjärta, ”en bild”, Tappa, Strid, Rök, Moln, Garn, Driva.
– Mitt Lilla Hjärta, nu ska vi bege oss ut på en utflykt.
Solen skiner och humöret strålar ikapp med den. Vi har sedan länge lämnat våra tappade sugar i en segdragen strid. Allt gammalt groll har gått upp i rök. Våra själar driver omkring som obekymrade linsmoln i en trygg sfär.
– Visst är det skönt att nysta upp livet och klippa av de obrukbara trådarna!
– Nu kör vi!
B_ live 