poetry

Här där jag bara är

Man behöver inga pengar. Inget pass. Man behöver inte ens stå i ringlande köer på en flygplats. Man kan faktiskt bara lägga sig ner och sluta ögonen.

Utanför slår regndropparna mot rutan. Då blundar jag och med ens är jag vid min fina vik. En vik som bara jag i hela världen känner till. Längst inne i viken är färgerna är starka. Vattnet är klart och glittrande smaragdgrönt. Så vackert till den ljusa sanden och de mörka klipporna.

Jag är alldeles själv och alldeles orädd. Jag bara är. Njuter av värmen och ett lagom dis som gör att solstrålarna smälter ihop med mig och alltet.

Min blick dras ut mot öppna havet. Där längst bort flyter himmel och hav ihop. Jag väntar mig att en båt ska dyka upp ur den fjärran dimman.

Men ingen ensamseglare styr in i min vik.

Jag stannar en liten stund till.

Här där jag bara är.

pm_20130303_smaragdgront

Skrivpuff: Dimma.

Död åt den förödande

Kvällen var mörk.

Regnet hördes slå ned på kopparplåten utanför balkongfönstret. Mumlet steg upp från den tjeckiska baren i gatuplanet. Rökarna hukade sig och försökte skydda sina giftpinnar där de stod utanför baren. När de fått nog av väta på axlar och huvud slängde de fimparna rakt ner, trampade och vred om med foten – tog död på den förödande.

Nu hördes inga skratt längre.

PiPP_20130804_smoker

Skrivpuff: Skratt.

Nästa papperskorg

Stenarna hade rubbats och låg nu i oordning. Den gamla damen hade svårt att passera. Ingen hjälpte henne. Ingen såg henne.

Hon tog god tid på sig och kom så småningom helskinnad förbi gatustenssabotaget. Andra passerade både fram och tillbaka. Utan att se vad som hände omkring dem. De flesta med en smartphone i handen. Några hade earphones och pratade med sig själva. Tycktes det.

Den gamla damen fortsatte sin runda och tog sikte på nästa papperskorg.

window_20131007_fan

Skrivpuff: Tillbaka.

Inte ger jag upp inte

”Vad skådar mitt norra öga?” var det första jag tänkte när dagens tema dök upp.
– Vad kan man skriva om ”skåda”? tänkte jag sedan högt.

Bäst jag tar en sväng med Milton och funderar. Vi väljer att gå mot Bazilikan. Den är vackert upplyst i natten och har två små inhägnade gräsplättar – mycket inbjudande för hundar – längs den trafikerade Bajcsy-Zsilinszky. Milton gillar att ”läsa tidningen” och får snabbt koll på alla hundar i omgivningen. Vilka hanhundar som finns, hur gamla de är och var tikarna befinner sig i löpcykeln. När han är duktig får han godis. Glömmer Matte så påminner han snabbt.
Natten är tyst förutom att någon hostar oroväckande.

Rundan blev kort men tidsödande. Hur jag än skådade in i mina tankar – medan Milton läste sin tidning – kom jag inte på något att skriva om på temat.

– Inte ger jag upp inte!

Googlade och fann att ingen vet var ”skåda mitt norra öga” kommer ifrån. Jag väljer att tro att det syftar på antingen Odens allseende öga eller att det är kompassnålen med lite anglosaxisk dragning.

När jag slutligen skådar in i framtiden ser jag att vinglaset är fyllt och nötterna serverade.

Matte kommer att få godis!

milton_20130427

Skrivpuff: Skåda.

GullHjärtan

”Mitt hjärta blöder” var det första jag tänkte på. Fast jag egentligen borde tänkt på ”Mina GullHjärtan”.
– Varför gjorde jag inte det? undrar jag nu och funderar vidare.
– Trodde jag kanske att jag var poet?  … och ville knycka en sliten fras …
Jag som är fullkomligt nöjd med att vara mor/far-mor och ha mina egna GullHjärtan.

bb_20130928

Skrivpuff: Hjärta.

Blyg men orädd

Blyg men orädd
engagerad
moralpräglad
empatirymlig
bildkreatör
IT-nördig
nyhetsnördig
politikintresserad
bloggare
sparsam
erfarenhetsrik
människointresserad
kreativ
lösningsinriktad
avstressad
civilkuragehyllare
samhällsintresserad
tålmodig och otålig

… jag är rädd att jag har börjat presentera mig här ….

br_20140103_shooting

Skrivpuff: Rädd