Skrivpuff: Resa.
Otto – del 4. Otto alla.

Otto gick med sakta steg in i vardagsrummet. Han höll de guldkantade blå kopparna ömt i sina händer. Rummet var ljust och solstrålarna letade sig in och skapade ett lite trolskt sken över soffan. Ove satte sig ner i det skimrande solljuset. Det var den enda värld han just nu visste om. Den var fullkomligt trygg.
Ottos mamma – som han kallade mor – satt bredvid honom. De hade sin dagliga förmiddagsstund när Otto skulle lära sig dricka kaffe. Mamman hade som alltid dukat med sin finaste kaffeduk. Den var broderad med rosa vildrosor och vita syrener. I det ena hörnet fanns det en grupp förgätmigej. Vid den hörnan var Ottos blå guldkantade kopp placerad. Han och mor använde finporslinet denna stund. Bara de två och de blå guldkantade. Ingen annan.
Han hade redan lärt sig att dricka kaffe utan mjölk. Allra först doppade han bröd i kaffet för att suga i sig de första kaffeklunkarna. Då var det mycket mjölk och två sockerbitar i kaffekoppen. Idag skulle han börja ta bort en av de två sockerbitarna. När han var fulländad kaffedrickare skulle kaffet vara svart. Utan både mjölk och socker.
-Precis som mor, tänkte Otto. Han ville vara som mor. Ville kunna som mor. Ville göra som mor.
Vara lika snäll som mor.
Otto ville inte vara som sin far. Hans far var högljudd och lättirriterad. Oftast arg. Knuffade Otto eller drog honom i örat för minsta lilla.

Kaffestunden ensam med sin mor var Ottos lyckligaste stunder i livet.
-Du och jag mor, sade Otto medan de samtidigt förde koppen till munnen.