bird

Close up Corvus monedula - Kaja

Inte ens av mig

Skrivpuff: Avvisa.

Blicken var genomträngande isig.
Han vände sig om under ett märkligt ljud. Framkallat i hög frustration. Det var tydligt att han blev mycket irriterad. Ilsk minst sagt.
Hon började känna sig orolig och det är befogat. Det har visat sig att han kan bli mycket närgången och faktiskt riktigt hotfull.
Han är definitivt inte van att bli avvisad. Varken av en fredlig duva eller en oskyldig tik.
Inte ens av mig.

Det var en gång en kajflicka ...

Det var en gång …

Skrivpuff: Härma.

Det var en gång …
en speciell liten kajflicka.
Hon hade studerat
människoflickorna
på Stortorget i en stad
i världen.
Människoflickornas
läppar hade ökat
i storlek över tiden
noterade kajflickan
som ville hänga med
och vara modern.
Kajflickan var påhittig
och hittade snabbt
en lösning.

Apropå - Förstorade läppar ...

Apropå – Förstorade läppar …

The Falconeer

The Falconeer

Skrivpuff: Väg.

Nu är det andra gången jag möter honom. Han står i min väg. Kameran är redo. Jag bara måste ta en bild. Hoppas hoppas den blir lika bra som bilden igår, tänker jag.
Och det blev den.
Nästan …
Men vilken snygging!
Ja, båda förstås …

The Falconeer
Gårdagens bild:
The Falconeer

 

OTTO - kopparna

OTTO – Inte kvar här

Skrivpuff: Släppa.
OTTO – 6 – kanske sista delen

Otto tyckte inte om rösten i huvudet. Han ville inte bli störd. Det gjorde ont. Framför ögonen blixtrade det. Han släppte koppen i sitt knä för att hålla för öronen. Han blundade och böjde sig framåt. Den guldkantade blå koppen kändes mot bröstet.
Otto ville bara vara ifred.

-Jag orkar inte med dig längre Otto, säger Marianne upprört.

Otto håller hårdare för öronen. Han vill hindra huvudet från att explodera.

-Jag har kontaktat äldrevården. Innan du får plats på äldreboendet måste du till en läkare och undersökas.

Otto kände sig omtumlad. Tankarna snurrade i huvudet. Ena stunden trodde han det gällde fadern som skulle iväg till sjukhuset. Nästa stund undrade han var han var. Och om han var sjuk. Sedan glimtade hustrun Marianne förbi. Otto kämpade för att få ordning i kaoset av bilder som rusade förbi inom honom.

– Brevet med läkartiden kom idag. Klockan fyra ska du vara där, fortsatte Marianne som var irriterad över sin gubbes beteende.

-Klockan fyra ska du vara där, upprepade Otto tyst inom sig.
-Ska jag äntligen få komma bort härifrån, tänkte han och kände samtidigt en gnutta hopp börja spira inom sig.

Han hade nu rest sig och var på väg ut ur rummet. Ett lugn spred sig över Ottos rynkiga ansikte. Den blå guldkantade koppen hade han tagit med sig. Han höll den ömt i sina händer. Den tänkte han aldrig lämna ifrån sig.
Inte lämna kvar här.

Fuerteventura - Sky Bird