Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.

Lisen är ute och går. Hon har inget speciellt mål. Ibland slinker hon in i någon affär men lika fort går ut igen. Trött på alla konsumentförvridelser. Då är det mysigare att sätta sig på en soffa och bara kolla folk och hundar som går förbi, tycker Lisen. Vissa hundar stretar och drar i sina koppel andra går till och med lösa i folkhavet. Som om de var kopplade osynligt till sin ägare. Vissa verkar vilsna och rädda. Några bär munkorgar. När Lisen ser munkorgar går tankarna till hundslagsmål och kidnappning av hundar för att användas just i hundslagsmål.  Sådana tankar är så förfärande för Lisen att hon tvingar sig bort från dem. Hon begriper sig inte på människors grymheter. Att de kan njuta av att någon eller något plågas och plågas för att sedan sakta ge upp livsanden i ett sargat tillstånd.

Lisens ögon fastnar plötsligt i ett ansikte. Hon möter en intensiv blick. Vilken räddning! För Lisen. Nu försvinner allt annat i världen. Hon går in med sina ögon och hela hjärtat i den blicken. Nu är hon där hon trivs allra bäst. Lisens skugga känner tydligt hur hon förlorar kontakten med Lisen. Samtidigt som närvaron är påtagligt.

Han saktar ner sin steg.

Skrivpuff: Blicken.