poetry

Egentligen

Tänk om vi inte hade haft orden!

Tänk om!

Så innehållslöst det hade varit.

Så meningslöst det hade känts.

Så outsagt allting blivit.

Tänk om!

Kanske inget att orda om.

Egentligen.

Alls.

Idag är en rolig dag

– Idag är en rolig dag, tänker jag just nu efter att Skrivlusten satte till.
Men egentligen har det varit en trött dag. Det roliga är liksom en tårtbit av dagen.
En himla läcker tårtbit!

Det måste varit både grädde, choklad och nötter i den.

Kanske lite apelsin också.

Stringenta Stridshingstens Strängar

Tramsiga trista tråkmånsar
Slingrande slamsiga slagord
Väljarnas värkande vändning
Manar massorna mästerligt
Balansen barkar bakåt
Grindarna gränsar grabbigt
Stringenta Stridshingstens strängar
Fraserar frejdigt framåt
Många möjliga mål
m m m …

Ps. Skrev först felaktigt Stridshäst men ändrade till Stridshingst.

Tänker faktiskt lite på en annan ”Stridshingst” eller ….

Värdelöst svar

Hur många värdelösa svar finns det i världen?

Hur många värdelösa svar har Du fått idag?

Tänk efter!

Ännu finns det inget parti som i sitt program vill förhindra värdelösa svar. Borde inte alla partier ha en sådan punkt! Apropå valtider nu.

Det finns väl ingen som har glädje eller nytta av värdelösa svar. De borde faktiskt avskaffas!

– Hur sa’ – när jag fick ett värdelöst svar senast?

– Jo det fick jag alldeles nyss mitt i natten, när jag frågade vad som skulle hända vid Operan med tanke på alla filmteamsbussar som stod på rad utanför. Och alla sladdar i olika tjocklekar som drogs hit och dit.

– Don’t know – we’re only the crew, löd det helt värdelösa svaret!

Hur ska jag nu veta om det är idé att ställa klockan på väckning i morgon?

Skrivpuff: Värdelös.

Jag Du Vi

Jag vet att jag kan.
Jag vet att jag vill.
Jag vet att jag längtar.

Du måste gilla orden.
Du måste gilla en viss ordning
i den kreativa oordningen.

Vi kommer ingenstans.
Vi kommer långt ändå.
Vi kommer hur långt som helst.

Här där jag bara är

Man behöver inga pengar. Inget pass. Man behöver inte ens stå i ringlande köer på en flygplats. Man kan faktiskt bara lägga sig ner och sluta ögonen.

Utanför slår regndropparna mot rutan. Då blundar jag och med ens är jag vid min fina vik. En vik som bara jag i hela världen känner till. Längst inne i viken är färgerna är starka. Vattnet är klart och glittrande smaragdgrönt. Så vackert till den ljusa sanden och de mörka klipporna.

Jag är alldeles själv och alldeles orädd. Jag bara är. Njuter av värmen och ett lagom dis som gör att solstrålarna smälter ihop med mig och alltet.

Min blick dras ut mot öppna havet. Där längst bort flyter himmel och hav ihop. Jag väntar mig att en båt ska dyka upp ur den fjärran dimman.

Men ingen ensamseglare styr in i min vik.

Jag stannar en liten stund till.

Här där jag bara är.

Skrivpuff: Dimma.

Död åt den förödande

Kvällen var mörk.

Regnet hördes slå ned på kopparplåten utanför balkongfönstret. Mumlet steg upp från den tjeckiska baren i gatuplanet. Rökarna hukade sig och försökte skydda sina giftpinnar där de stod utanför baren. När de fått nog av väta på axlar och huvud slängde de fimparna rakt ner, trampade och vred om med foten – tog död på den förödande.

Nu hördes inga skratt längre.

Skrivpuff: Skratt.

Det blev aldrig sagt

Jag skulle vilja säga en sak …. Ingen lyssnar!

Jag har något som jag vill säga … Ingen reagerar!

Jag har faktiskt något att säga!!

Det blev aldrig sagt.

Skrivpuff: Säga.

Nästa papperskorg

Stenarna hade rubbats och låg nu i oordning. Den gamla damen hade svårt att passera. Ingen hjälpte henne. Ingen såg henne.

Hon tog god tid på sig och kom så småningom helskinnad förbi gatustenssabotaget. Andra passerade både fram och tillbaka. Utan att se vad som hände omkring dem. De flesta med en smartphone i handen. Några hade earphones och pratade med sig själva. Tycktes det.

Den gamla damen fortsatte sin runda och tog sikte på nästa papperskorg.