Jag brukar inte be till Gud. Men idag gjorde jag det.
Jag tror ju inte ens på Gud. Men det är faktiskt så att Gud och jag har en hemlighet ihop. Något bara Gud och jag vet. Det känns så bra. Det känns till och med tryggt.
När jag tilltalar Gud börjar jag alltid med ”GODE GUD”. Jag känner mig väldigt ödmjuk i denna situation.
Att jag skriver så här är detsamma som tretton på dussinet – alltså helt osannolikt.
Skrivpuff: Tretton.
Härom natten fick jag ett tips om ett romanämne.
Jag hade ju skrivit om folks rädsla för att islamiseringen skulle breda ut sig. I halvvaket tillstånd dök några bilder upp i huvudet. Det gör det ofta och det är så himla kul och spännande.
Boken skulle heta zigenarpojken och alla skulle undra varför denna titeln! De skulle bli lite irriterade och med ökad irritation ju mer de läste. Inte förrän sista meningen skulle de ana varför.
En kvinna skulle vara huvudperson och genom sitt agerande och sitt kontaktnät underlättat för islamister att få en betydelsefull plattform att agera utifrån – vad de hela tiden hade planerat – utan den godtrogna kvinnans insikt. Väl på plattformen kallade de henne vad de hela tiden tänkt om henne – horan.
Kvinnan hade agerat så här positivt inställsamt mot gruppen för hon ville ju vara den där ”goda” förstående. Men varför ville hon vara den där goda förstående utan kritiskt förnuft!? Visa sig öppensinnad, förstående, inställsam, generös, godhjärtad ….
Hedersbrotten och kränkningar av kvinnor ökade sakta. Kvinnornas röster börjar tystna mer och mer. Allt under den feministiska regeringen.
Sedan dök han upp ….
Skrivpuff Visa.
Tres Vitas – en teori om att vara människa och leva ett liv.
Inspirerad av de klassiska grekiska filosoferna tänker jag omkring de tre funktionsnivåerna Förnuft – känslor – drifter.
Människans tre hjärnor, som jag ser det.
I olika situationer vi möter agerar de olika hjärnorna med skiftande företräde och tar mer eller mindre utrymme. På bekostnad av de andra. Förnuftet kan styra precis som känslorna eller någon drift.
Jag har nu valt att tänka omkring dessa tre i relation till en annan tre. Nämligen tre olika forum där det närmaste är familjen det mittersta är det fysiska samhället vi lever i och det yttre är det anonyma livet tex sociala medier.
De spekulerande tankarna kan härmed bli att det fysiska sociala samhället kräver mer av förnuftets närvaro. I det nära familjelivet ges utrymme för känslor medan det anonyma livet kan upplevas tillåta gränslösa utlevelser för känslor och drifter. Hur vi tänker omkring konsekvenser av våra handlingar skiftar.
De erfarenheter vi möter i våra liv och forum formar vår karaktär. Vi blir bättre eller sämre på att leva våra liv väl, bra, gott, rättroget, …. Vi tar mer eller mindre kontroll över våra liv.
Men hur ofta ställs frågan:
Hur vill jag egentligen leva mitt liv?
Är jag nöjd med mitt liv? Lever jag mitt liv till gagn för mig själv eller/och för andra? Formar jag mitt liv till belastning eller förtjänst?
Känner jag mig stolt över mitt sätt att leva mitt liv?
Formar mina upplevelser och erfarenheter mig till att bli hedonist, utilitarist eller kanske en plikttrogen människa.
Hur lär jag bäst om mig själv?
Min mamma frågade sin far:
– Får jag åka till Borås och utbilda mig till sömmerska?
Det var på 30-talet – min mamma är född 1913 och morfar var självägande bonde i Småland.
– Ja, det får du, svarade morfar som insåg att min mamma ville annat och hade önskningar.
Mamma åkte till Borås som på den tiden var centret för textil och design. Kanske är det också det idag fast på ett annat sätt.
Idag går mitt barnbarn på en utbildning i textil och design i Malmö. Jag är säker på att mammas hjärta går varmt i himlen när hon följer mitt barnbarn.
Borås en dag på 30-talet kommer prinsessan Sibylla – vår kung Karl XVI Gustavs mamma – in på ateljen för att beställa klänningar till kungens systrar Margareth, Birgitta, Christina och Desiré.
Då säger föreståndarinnan:
– Då ska fröken Franzén få sy klänningarna för hon är så noggrann!
Fröken Franzén var min mamma. Franzén var hennes flicknamn – Margit Franzén.
Det var en överordnad talang tydligen att vara noggrann – då!
Mitt barnbarn tar sin utbildning på allvar. Hon är noggrann. Det dolda blixtlåset är i det närmaste perfekt gjort. Det tog sin tid att bli perfekt.
Läraren uttryckte kritik över tidsåtgången.
Det kunde naturligtvis utförts snabbare – på bekostnad av noggrannheten.
Min mamma blev uppskattad och ”belönad” för noggrannhet – det önskar jag även att mitt barnbarn ska bli.
Ett väl utfört arbete med utmärkt resultat måste väl ändå vara överordnat tiden!?
Eller?
Vad är viktiga värden?
Jag har sparat flera av de klänningar min mamma sydde till mig när jag var liten. Även mitt barnbarn har burit dessa välsydda klänningar.
Barnbarnet som nu designar och syr – iklädd en av mina klänningar som mamma sytt.
Min mamma sydde denna klänning till mig för många många många år sedan. Passar även barnbarnet. Lillasyster till studenten ovan.
Några av mina klänningar som dekoration i fönstret ut mot världen.
Min mamma fyllde här 80 år – min storasyster, min lillasyster och jag.
Jag.
So he was born today but has lived forever … and ever … He loves horses and he can talk to them. He is kind of special.
They have a special connection.
… ja just nu är jag inne i en flödande kreativ period. Jag har lagt kameran på hyllan just nu. Jag använder i stället pennor, kritor, appar och olika program. I en app har jag ca 17 x 8 penslar att välja bland 😱 Bara det!
Jag jobbar med ritblock, iPhone, iPad och Mac … apple pen …
Jag testar och utforskar. Jag publicerar någon variant av de olika motiven jag skapar. Varje motiv har flera olika färg- och mönstervarianter. Beroende på stundens ingivelse utses favoriten. Publiceras på olika sidor.
Idag blir favoriten denna och jag är riktigt nöjd! Jag skulle t.o.m. vilja trycka upp den för inramning och väggdekoration. Det ska jag faktiskt 😍
Antagligen kommer jag att utveckla den vidare. Kanske testa kubism … möjligheterna är många … friheten överväldigande skön …
— in this perfect leap – the brain strikes creative hits – so amusing steps –
I know when I like a picture or a painting … in the meantime I am just having fun and so often flow ….
…. I wonder …
talking about
environment nature and climate
perfectly correct
Jag brukar ta en sväng – eller flera – om porträttmålarna på torget. De är fyra. Tre män och en kvinna. De erbjuder turisterna både karikatyrer och verklighetstrogna porträtt. Jag studerar deras stilar och tekniker. Sättet de bygger upp sina bilder.
allt börjar
med en genomtänkt linje
sedan några små
Kvinnan tar verkligen ut svängarna i sina karikatyrer. Hennes kunder blir alltid fulla i skratt. Särskilt de grupper av unga män som ofta är lite extra glada. Öl är ju gott och billigt här.
En av männen är bra på både och … och tar lite mer tid på sig. Han föredrar mjukhet 9B på sina stift men använder även 8B.
i känslan
fångas det uttrycksfulla
mjukt och fint
En annan av männen är imponerande duktig på porträtt. Jag blir alltid så fängslad av hans arbete med penna och hand. Han är inte på plats varje dag.
Den tredje mannen har jag inte sett ha en kund ännu. Han frågar varje gång om jag inte vill sitta ner. Och var jag kommer ifrån.
– Det spelar ingen roll, svarar jag som känner mig som europé i detta folkhav.
Ja och som smålänning förstås, men det säger jag inte.
Skrivpuff: Sättet.
jag hänger
i tomrummet och dinglar
du tog luften
*
I’m hanging
in the emptiness dangling
you took the air
Inspired by Dwindling by Lize Bard.
skulle vilja
att de gamla hade efterlämnat
glömda berättelser
Pappa och Mamma någon gång på 30-talet framför farfars affär i Vrångebo, Linneryds socken, Värend, Kronobergs län, Småland. Det sägs att pappa ”raggade upp mamma vid en hasselnötabuske” någonstans i närheten av Gatehult.
Skrivpuff: Efterlämnat.
Ja, jag letade en stund i väskan ….
som en larv
klättrandes efter ett skrymsle
under barken
… efter ett minne jag just förlorat …
Men …
Jag valde att skapa nya minnen…
Skrivpuff: Letade en stund i väskan.
her eyes
made a click in his heart
a string touch
… which …
… she longed for … oh that touch … in string theory … and life … real life … when heat is on …
Skrivpuff: Han reste sig med en beslutsamhet han inte kände.
EONs of Time and Universe – So What! – Now is now.
Idag fick jag för mig att göra en bild. Jag längtade faktiskt efter det. Det är så kul att se vad det blir. För det blir alltid som det blir. Jag har liten inverkan. Något styr mig. Det kan vara nyansen på en färg. Det kan vara hur ett fält uttrycks i form och färg. Allt tycks ha ett förutbestämt utseende. Jag vet vilket det är när jag ser det. Ibland går det snabbt att hitta – ibland tar det en evighet. Dock inte EONs av tid. Som tur är.
a cry from somewhere
only me seemed to listen
so I did – it
När bilden var klar och namngiven kollade jag Skrivpuffs tema för dagen. Jag visste innerst inne att det skulle passa. Dock visste jag inte att det skulle passa så perfekt!
Så … alltså … beträffande tid och evighet … mitt inlägg i ‘debatten’ …
So what! – Now is NOW!
-What color is Universe? I asked.
-Purple, he answered.
I agreed and added:
-Metalic!
-Yes, he noted.
-And what color is Eternal, I went on.
He thought for a second and answered:
-It depends on … it can be white or black … how each human thinks about Eternal.
-Ok, I said.
-What do you think? he asked me.
-I think that is as right as anything, I answered.
Skrivpuff: Beträffar.
